Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Gustaf Mauritz Armfelt. Studier ur Armfelts efterlemnade papper af Elof Tegnér, anm. af Th. Westrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vIIi
öfversigter och granskningar.
truppernas utrustning’ för fälttågen 1789 ocli 1790 tillhör de vackraste
bladen af hans historia». På hösten 1789 öfvergick han med sin brigad
till Finland. Genom sin med utomordentlig bravur utförda
öfverrumpling af ryska förskansningarna på Elgsjö (29—30 Sept.) gjorde
han sint på ryssarnas landstigningsförsök utefter Finlands södra kust.
Förf. tyckes väl högt uppskatta A:s militära förtjenster under 1790
års fälttåg, då hans brigad, som utgjorde konungens venstra flygel,
hade till uppgift att börja offensiven mot ryssarna. Hedern af den
lyckade öfverrumplingen af Pardakoski d. 15 April 1790 tillhör
Jägerhorn (som också uppgjort sjelfva anfallsplanen), ty
hufvud-styrkan under Armfelt kom aldrig till aktion. Vid Pardakoski och
Kärnakoski d. 30 i samma månad var det äfven Jägerhorn, som i
förening med E. von Vegesack dref tillbaka ryssarna meds blodiga
pannor, men Armfelt kom först, när aktionen var slut. Det enda
tillfälle, då han under detta år sjelf ledde aktionen, var vid det
vågsamma och misslyckade angreppet på ryssarnas ställning vid
Savitai-pal (d. 3 Juni), då han sårades. Armfelts stora personliga ni od,
som en och annan förr ifrågasatt, men ingen numera lär bestrida,
och hans brigads framgångar ökade emellertid hans namns popularitet.
Hr Tegnér rosar mycket Armfelts verksamhet såsom svensk
fullmäktig vid fredsunde rh an dlin g arn a i Verelä, för hvilken redogöres
i 8:de kap., »Fredsslut och diplomatiska underhandlingar». Sällan
torde likväl en fredsunderhandlare hafva varit en sådan docka, som
Armfelt vid Verelä var i Gustaf III:s hand. Förf. medgifver också
på ett ställe, att »de framgångar, som vunnos, måste väsentligen
tillskrifvas konungens skicklighet» ; men på ett annat tvekar han ej
att ålägga både konung och fädernesland tacksamhetens pligt för
hvad Armfelt uträttade. Att Gustaf III ansåg Armfelt ega
diplomatisk förmåga derom vittnar Armfelts användning vid
låneunderhandlingarna med Preussen 1789, vid alliansunderhandlingarna med
England och Preussen 1789—90-och med Ryssland 1790. Men
måhända var det mera den trogne vännen än talangen, åt hvilken konungen
anförtrodde sig. Armfelt hade blifvit konungen omistlig;
»tilldragelserna 1788—90 hade kommit Armfelt att växa ett hufvud högre»,
och han var 1790—92 i sjelfva verket ett slags premierminister och
bär såsom sådan sin del af regeringens ansvar. Till hans beröm
kan aldrig nog påpekas, att han i motsats till Ev. Taube,’ som för
ett ögonblick tycktes skola uttränga honom ur konungens förtroende,
icke gillade konungens vanvettiga planer att bekämpa den franska
revolutionen. Armfelt biträdde tvärtom det af lagman Håkansson
framställda förslaget att vid en riksdag — det blef Gefle riksdag,
1792 — bringa reda i de förvirrade statsfinanserna. Det sista kap.
handlar om »Gefle riksdag och Gustaf IlLs död». Den osympatiska
bild, som Adlerbeth, Schröderheim m. fl. framställa af Armfelt vid
Gefle riksdag, återfinnes icke här. Förf. vidgår dock, att hans
uppträdande i Gefle, der han åter förde befälet öfver den väpnade
styrkan, var i många afseenden utmanande och att under Gustaf
IILs-sista år högfärden starkt fick makt med konungens gunstling. Sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
