Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Erik Benzelius den yngre. Minnesteckning af Hans Forssell, anm. af C. Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forssell, erik benzelius den yngre.
XXIII
lärdomshistoria som i senare tider sett dagen. Visserligen kunde
man vänta mycket från en verklig liäfdatecknares hand, men knappast
kunde man begära, att minnestecknaren skulle i sin undersökning gå
så på djupet som här skett. Benzelii rika literära qvarlåtenskap i
Linköping och Upsala > Universitets handlingar hafva in i minsta
enskildheter undersökts, hvarigenom författaren satts i stånd ej blott
att teckna Benzelii personlighet och lif med grundlighet och klarhet,
utan äfven att infatta denna bild i ramen af en trogen och åskådlig
skildring af tidens vetenskapliga lif.
Det var en lycklig tanke af akademien att göra Erik Benzelius
d. y. till föremål för en minnesteckning. Tillhörande tvänne politiskt
och äfven literärt skilda tidehvarf har han med sitt mångfrestande
lynne och sin rika begåfning ej varit främmande för deras förnämsta
rörelser. Hans lif ej blott återgifver den förändring som med
Karolinska tidens utgång inträder, utan har ock däri verksamt ingripit.
Länge har hans namn i våra lärda häfder intagit ett högt rum, mera
dock genom makten af traditionen från flydda tider, än genom verklig
kännedom af hvad han velat och uträttat. Det var därför på tiden
att lära känna mannen sådan han var och hans betydelse för vår
vetenskapliga utvecklings historia. Och om den nu gjorda
undersökningen i åtskilligt kommit till andra resultat än dem traditionen
gifvit oss vid handen, har Benzelii namn däraf ej tagit skada. Hans
vetenskapliga ära har ingalunda blifvit mindre däraf att ljuset från
forskningens fackla fallit klarare öfver hans lifsgärning, och han står
där som en af de vackra representanterna för den tid, som vågade
tänka högt och stort och som ej af olyckan lät sig nedböjas.
Författaren inleder sitt arbete med en skildring af Benzelii
studietid i Upsala oçh den treåriga utländska resa han därefter företog.
Teckningen af det vetenskapliga lifvet i Upsala vid sjuttonde
århundradets slut synes oss sann och målande. Forskningens frihet var
ett för denna tiden nästan okändt och säkerligen obegripligt ord.
Teologien egde så erkändt suprematin i vetenskapernas krets, att
ali annan vetenskap mer eller mindre af densamma stod i beroende,
och för öfrigt fans under Karl XI:s stränga regemente knappast rum
för nya åsigter som kunde sträfva att rubba häfdvunnen auktoritetstro.
Återverkan häraf på riktningen af det vetenskapliga lifvet säger sig
själf, och förf. karakteriserar det väl, då han i fråga om dåtidens
studium af Greklands stora diktare och häfdatecknare säger att »för
innehållet hos Æschylus och Sophokles . . . hyste den lärde, hvars hela
kunskap var rotad i teologi och hvars timliga mål i de flesta fall
var ett godt pastorat, en teologisk profession eller en biskopsstol, ett
jämförelsevis ringa intresse». Hämmade sålunda det teologiska trycket
mer än tillbörligt en friare utveckling, kan man om Latinets
öfvervigt i egenskap af de lärdas språk, som är ett annat af tidens
karaktäristiska drag, svårligen på denna tid säga detsamma. Visserligen
låg altid en stor svaghet, för att ej säga fara, i det
omyndighetstillstånd som härigenom hotade modersmålet, och ingenting kan gifva
oss ett bättre begrepp om de bägge språkens inbördes ställning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
