Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - J. A. Ehrenströms efterlemnade historiska anteckningar utg. af S. J. Boëthius, anm. af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e ii r enström s historiska anteckningar.
LVII
Hans framställning är späckad med anekdoter såsom L. von
Enge-ströms och med små drag ur det dagliga lifvet som G.
Ehren-svärds, men öfverträffar båda i omsorgsfull utarbetning. En viss
bredd, som dock sällan förefaller tröttande, röjer att det är en
gammal mans penna, som gifvit dessa anteckningar sin nu varande
form; men de hafva derigenom ingenting förlorat i episk
åskådlighet och öfverflöda af målande drag ur verkligheten
Författaren uppgifver sjelf, att han vid 65 års ålder (således
1827) nedskrifvit dessa memoirer. De hvila dock tvifvelsutan på
anteckningar af vida äldre datum, mera samtidiga med de skildrade
tilldragelserna. Det framgår af Elirenströms brefvexling med G. M.
Armfelt (bland dennes papper), att han redan kort efter Gustaf III:s
död var ifrigt sysselsatt med att samla materialier till denne
konungs historia och umgicks med tanken på att då utgifva
en historisk skrift, för att rentvå hans minne från hans fienders
smädelse. Armfelt hade härtill gifvit planen och lemnat
hvarjehanda materialier, och Ehrenström synes icke hafva varit
främmande för tillkomsten af den genom Armfelt utgifna »Prospectus»
till Gustaf III:s historia, som väckte så mycket uppseende. Gustaf
III: s bref till Armfelt hade Ehrenström länge i förvar, och han
gjorde, såsom hans »Anteckningar» utvisa, åtskilliga utdrag derur.
Äfven till Armfelts otryckta memoirer (afslutade 1797) hade
Ehrenström tillgång och anlitade dem flitigt för vissa delar af sitt
arbete. Ehrenströms skildring af tilldragelserna närmast före och
efter konung Gustafs död kan i sjelfva verket sägas vara lånad ur
Armfelts skrift, utan att dock källan angifves.
Att Ehrenström sålunda tidigt börjat samla materialier för
sina anteckningar kan naturligtvis icke annat än öka deras värde
och tillförlitlighet. Ett medfödt sinne för noggranhet har
ytterligare medfört uppgifternas granskning, innan de nedskrefvos; och
Ehrenströms anteckningar utmärka sig fördelaktigt framför mängden
af mernoirliteraturens alster genom ett ovanligt ringa antal minnesfel
af den art, som vid arbeten af detta slag så väsentligt öka den
samvetsgranne utgifvarens möda och, om de icke bortrensas, såsom ogräs
sprida sig i den historiska litteraturen.
Äfven genom dessa memoirer, hvarest allt är på sin rätta
plats, ordnadt och »soigneradt», träder författarens individualitet
läsaren till mötes. Albert Ehrenström var tydligen en ordningens
man, en halare af slarf och ofullständighet, derjemte en man med
en sällsynt begåfning för hvarje slags arbete med pennan, en
begåfning, genom hvilken han borde kunna hafva gjort en lysande bana
såsom ämbetsman. Han egde kunskaper, beläsenhet, literära
intressen och saknade icke vittra anlag, såsom ett och annat i
anteckningarna inflätadt prof utvisar. Han var en man af ovanlig
viljekraft, hvilken stundom urartade till envishet — Gustaf III
kallade dylika lynnen för »têtes finnoises» — och en förvånande
arbetsförmåga, som vid unga år pröfvades på stora uppgifter. Den
skymfande och orättfärdiga behandling, som tidigt afklippte hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
