Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Jemtlands kyrkliga ställning före föreningen med Sverige 1645 af Magnus Nordström, anm. af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
till gengärden. — Huruvida denna tolkning af den gamla konventionen
kunde anses formelt laglig är en annan fråga. Brefvet är rätt
märkligt och vittnar icke synnerligen om jemtlänningarnes välvilja mot sitt
presterskap, liksom det å ärkebiskopens sida visar månhet att
upprätthålla och om möjligt utvidga de kyrkliga rättigheterna.
Till hvad författaren yttrar angående jemtländska presterskapet ha
vi föga af vigt att tillägga. Författaren anför att de flesta presterna
i Jemtland voro svenskar och väl en och annan varit infödd jemte;
det är antagligt att så varit. Det bref, hvarpå författaren stödjer
presten Thorsten Pavalsons jemtländska börd, lemnar dock ej bevis
derför, ty köpehandlingen gäller bondens och ej prestens möderne.
(Dipl. Norv. VI, n. 476). Beträffande den qvistiga frågan hvilken
lag gällde på det kyrkliga området i Jemtland, anser författaren troligt,
att norsk lag skulle hafva tillämpats före 1303, men sedermera genom
den då upprättade förordningen svensk. Detta antagande synes ganska
svårt att både bevisa och vederlägga på grund af brist på belysande
rättsfall från förstnämnda period; stadgan föreskrifver väl ock huru i
några skall förfaras, men dermed är ej saken på det klara. Visst är
att statuter från Upsala synas hafva vunnit tillämpning i Jemtland
under medeltidens senare del. Ett rättsfall må ock här anföras,
emedan kyrkolag härvid åberopats, dock obestämdt hvilken. Då ärkebiskop
Jöns visiterade i Eefsund dominica oculi 1526, klagade socknebönderna
på sin kyrkoherde att han tagit från dem ett ödesböle, Skåck benämdt,
hvilket de kallade sitt klockarsäte; som bönderna icke hade något bref
eller vittnen att åberopa, och sockenpresten icke hade så mycken jord
till prestebordet som kyrkielaghen utvisar, så dömde ärkebiskopen
förenämde Skåck under Eefsunds prestbord, (orig. tillh. Eefsunds kyrka).
Vanligt var under reformationens dagar i Jemtland vid de ständigt
återkommande tvisterna om kyrkornas egendom, att landsprosten utsåg
6 prester och fogden lika många bönder, hvilka såsom profsmän gåfvo
utslag i saken, hvarpå lagmannen utfärdade dombref. Stod tvisten
mellan kronan och kyrkan, synes bekräftelse fordrats af den kunglige
länsmannen. Eljest är instansväsendet i Jemtland ett mycket oklart
kapitel, och stundom synes man sökt rättslig auktoritet, der man bäst
trodde sig finna densamma.
Att jemtländska presterskapet, liksom föröfrigt de nordliga
landskapens klerus, varit i allmänhet frikalladt från att närvara vid
synodal-mötena i Upsala under medeltiden synes mail berättigad att sluta af
ärkebiskop Nils’ statuter 1297; dock voro de norrländska provinsernas
kyrkliga förhållanden vid denna tid ännu ej så ordnade att man med
säkerhet kan draga någon slutsats för de följande tiderna.
Aflägsenheten lade då som långt senare största hindret i vägen. På
1600-talet ansågos endast de norrländska prostarna hafva en viss skyldighet
att infinna sig vid prestmötena, ehuru de i allmänhet ursäktade sig
för sin frånvaro. Det var denna aflägsenhet. som gaf anledning till
en undantagsstadga, hvilken må här omnämnas såsom för författaren
förmodligen obekant. Då det upländska presterskapet senast 8 dagar
efter påsk hvarje år skulle vid vite af 3 mark hafva från Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
