Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Jemtlands kyrkliga ställning före föreningen med Sverige 1645 af Magnus Nordström, anm. af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordström, jemtland s kyrkliga ställning.
lxxiii
domkyrka förskaffat sig den för de katolska bruken Öfliga krisman eller
heliga oljan, som vid påskhögtiden invigdes, finge presterna i
Medelpad, Ångermanland och Jemtland använda fjolårets smörjelse ännu
fyra veckor efter påsk, Helsinglands prester tre veckor och
Gestriklands tvenne (Ståt. synod. ed. Reuterdahl sid. 192).
I en sak synes författaren afgjordt tveksam, nämligen huruvida
något gille funnits i Jemtland, men om man ock medgåfve författaren
att uttrycket hvari Asmännens gille omtalas är dunkelt, hafva vi så
fullkomligt klara bevis på andra gillens tillvaro i landet, att man icke
heller behöfver tveka om det ofvannämnda gillets befintlighet. I
Ref-sund fanns ett gille (Dipl. Norv. III 225), hvilket Lange omnämner
på samma gång som Asmännens i Norske klosters hist. Dertill
komma ett S:t Peders gille i Ragunda samt ett gille Î^Alsen. Tillvaron
af Ragunda gillet framgår af ett märkligt bref från priorn i Eskilstuna
kloster 1527, hvari han mot kontant ersättning tager Ragunda gillets
bröder och systrar i sitt klosters försvar. Brefvet, tillhörigt Upsala
univers, bibi., trycktes i förkortad form af E. M. Fant i en disputation,
De conviviis sacris, suetice Gilden, in Svecia, 1782. Gillet i Alsen
omtalas i ett register från medlet af 1500-talet, som uppräknar de
egor, hvilka . tillhörde Alsens kyrkobord, hvarå ^’uppföres : »en liden
hage — som kalldis gillis hage, som man kan slippe hester udi,
hvillchen bönndren ville raade öfver, fordi deris gilles stue hafver
standitt der i fordum thid» (Alsens kyrkoarkiv). På tal om gillen
kunna vi äfven anmärka, att ehuru något kloster ej fanns i Jemtland,
predikarebröder, den tidens kolportörer, kommo från Trondhjem och
terminerade i Jemtland, hvarvid de enligt egen utsago rönte välvilligt
mottagande af befolkningen.
Med synnerlig omsorg har författaren föröfrigt utarbetat kapitlet,
som behandlar det sedliga tillståndet i Jemtland, der han ofta ur en
ringa antydan dragit skarpsinniga slutsatser ur källorna. Särskildt
är att fästa sig vid den sjelfständighet i afseende på eganderätten, som
den jemtländska qvinnan åtnjöt och hvarpå författaren framdrager flere
otvetydiga exempel. Vi våga dock ej, såsom icke heller författaren
sjelf, af de åberopade brefven bestämdt sluta till att i Jemtland syster
ärft lika med broder, hvartill skulle fordras att känna förhållandet och
värdet af den ärfda egendomens delar. Snarare då ofta omtalas
systerdel i ett hemman, kunde man sluta att den icke vore lika med
broderdel, men det vore ock förhastadt, ty det är möjligt att med båda
benämningarna endast antydes lagliga åtkomstsättet af en ärfd
hemmans-part. Att qvinna ärfde jord med man är i alla fall temligen
ovanligt. Men också erfara vi från en senare tidpunkt både anledningen till
och följderna af denna jordstyckning, nämligen i ett bref af konung
Christian IV af den 15 Augusti 1590 (Norske rigsreg. III, 130), der
det talas om det oskick, som förekommer i Jemtland, att deras
odels-egendom och jordar vid arfskifte komma i så många parter, att på
många ställen 4, 5, 6 eller flere bönder sitta på en gård, der ej kan
sås mer än 12 tunnor korn; skälet dertill är att, när någon man dör
der i landet, vill ingen af arfvingarna utlotta sig, utan hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
