Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Jean de Witt, grand-pensionnaire de Hollande, par A. Lefèvre-Pontalis 1. 2, anm. af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
till full kraft igen, då Holländarne med »batavisk ståndaktighet» för
att begagna de Witts egna ord, aktande lif och egendom mindre än
friheten, genomstucko dammarne och satte hafvets öfversvämning som
ett värn mot fiendens. Detta manliga beslut som de Witt starkt
bidragit att framkalla och som verkstäldes 20—23 Juni var ett af
de sista hvari han deltog. Den 21 Juni hade ett anfall af
lönnmördare fängslat honom vid sjukbädden. Hans makt var då redan
undergräfd. Samma dag hade en af Zeelands städer föreslagit att
utnämna prins Vilhelm til’1 ståthållare, den 2 Juli antogs förslaget
af provinsens ständer, Hollands anslöto sig den följande dagen; och
d. 8 Juli utsågo Generalständerna honom till unionens general kapten
för lifstiden. Ludvig XIV, som med segerdrucken stolthet afslagit
de fredsvilkor, som republiken före dessa tilldragelser erbjudit, skulle
därigenom blott bidraga att förena landets alla krafter under den
man som var bestämd att blifva hans farligaste och oförsonligaste
motståndare. ,
De Witts politiska lif var med dessa händelser afslutadt, ocli
han fick ej länge öfverlefva fallet. Den som vill se, hvarthän ett af
partiyra förvildadt folk kan gå i orättfärdighet och gräslighet, han
läse förf.-s ypperliga teckning af den hämdprocess, som nu inleddes
mot Cornelius de Witt, storpensionärens äldre broder, i hvilken till
och med tortyren användes mot den man som med sådant mod ledt
republikens flottor mot dess fiender, och af den rysliga tragedi soui
uppfördes i Haag den 20 Augusti, då en fanatisk befolkning, hög
som låg, täflade om att sönderslita de män, som så troget och
ärofullt tjenat fosterlandet.
Det förblifver en outplånlig fläck på Vilhelm Hirs minne, att
han skyddat och gynnat män, som tagit del i dessa illdåd. Det
hade sannolikt stått i hans makt att förmildra passionernas utbrott, men
det ser ut som om han ej ogärna sett, att förföljelsen finge fortgå
mot den gamla ordningens ledare för att skrämma och qväsa dem
och deras parti, om man också icke kan antaga, att han väntat sig,
att dylika blodscener däraf skulle blifva en följd.
Vi hafva sökt att på några få sidor återkalla i minnet
hufvuddragen i det stora drama, som bildas af Johan de Witts politiska lif.
När vi nu ända vår anmälan, sker det med hjertlig tacksamhet till
författaren för alt det arbete han nedlagt på lösningen af sin stora
uppgift och för den glädje han beredt häfdaforskningens vänner
genom den minnesvård han upprest åt en ädel och stor mans minne.
De anmärkningar som vi riktat mot vissa felaktigheter (i hvarje
menskligt verk insmyga sig sådana) hafva vi ansett oss pliktiga att göra.
Det har skett i historiens intresse, men ej mindre i förf:s eget, i deri
förhoppning, att det skall sätta honom i tillfälle, att, då han kanske
snart nödgas att. låta sitt intressanta arbete utgå i en ny upplaga, om
möjligt öka dess redan nu så stora värde.
Claes Annerstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
