Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Jonas Alströmer och hans verk af J. Fr. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONAS ALSTRÖMER OCH. HANS VERK.
15
fabriker», hvilken efter alla utländska nationers exempel borde
understödjas. För öfrigt vore den enda förmån, som skulle
erhållas genom den sökta prolongationen, frihet från tull och accis för
till staden införda förnödenheter, men afdroge man från den summa,
som dessa afgifter gåfvo, kostnaderna för tullbetjäning etc., torde
icke staten vinna mycket på deras återinförande; däremot skulle
nu en mängd arbetare flytta ur riket, om fabriken nedlades o. s. v.
I följd häraf tillstyrkte de flesta råden, att prolongation skulle
ges för fem år, hvilket altså blef regeringens beslut i frågan.
Emellertid hade Alingsåsfrågan redan föregående år kommit
före i riksdagen; ehuru det då blott gälde att utreda verkets
affärsställning till staten. Det var handels- och
manufakturdeputationen som fick att utreda denna såväl som andra likartade
frågor. Och den var ej längre sinnad att låta nåd gå för rätt.
Den återfordrade alltså i främsta rummet de 22,613 dal., som
verket erhållit genom att uppbära de 1752 medgifna premierna
äfven sedan det lemnade lånet var afskrifvet, såsom ofvan är
nämdt, och vidare flera andra poster som verket med orätt fått,
inalles 55,324 dal. utom det 1756 lemnade lånet å 100,000
dal. smt. Men å andra sidan framstälde äfven Alströmer
fordringsanspråk å tillhopa 83,677 dal. smt. för obetalda premier
m. m., hvadan hans skuld enligt kontorets beräkning var 71,677
dal. smt., hvilken summa genom några andra efterräkningar
höjdes till 72,265 dal. smt. Slutligen bestämdes, att denna summa
skulle återbetalas 1766, hvilket tydligen var stridande mot de
lånevilkor som uppgjorts 1756. Mot dessa efterräkningar
framstälde Alströmer lifliga protester och antydde under debatten
härom i handels- och manufakturdeputationen, att om de
godkändes torde verket komma att nedläggas före nästa riksdag,
hvilket gaf biskop Serenius anledning att uttala ett skarpt ocli
rättvist klander öfver hela inrättningen. »Vore det troligt»
yttrade han, »att de ansenliga medel och förmåner, som
Alingsås-societeten njutit ej bättre använda blifvit, så skulle publikum
jämmer ligen hafva missräknat sig i sitt förtroende och sina
mångfaldiga kostnader på dess anläggande1)».
Att ständerna icke heller skulle skona Alingsås privilegier
är tydligt. De uttalade tvärtom sitt häftiga missnöje med att
societeten »fått borgerskapet förvandladt till handtlangare åt
manufakturverket» samt »ägt rättighet att i stadens ställe uppsända
’) Hand. och m an uf. dep. prot. d. 1 Sept. 1765.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
