Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Jonas Alströmer och hans verk af J. Fr. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
J. FR. M YSTRÖM.
af sina betjänte riksdagsman och ledamot i borgareståndet och
dock», tillägges det, »hafva flera större städer i riket lika så goda
och många fabriker som Alingsås utan att njuta så ansenliga
penningar långt mindre ett dylikt dominium1)». I följd häraf
blefvo privilegierna upphäfda.
Detta var det öde, som drabbade Alingsås vid 1765—66 års
riksdag. Det har ofta framstälts såsom bevis på det nu
herskande partiets ovilja mot verket. Men detta är oriktigt. De
privilegier som fabriken nu förlorade innehålla, såsom ofvan
visats, inga vigtiga bestämmelser. Han likstäldes blott med andra
fabriker. Och att premierna nu måste indragas eller nedsättas
var ju något som i lika hög grad drabbade andra verk och var
för öfrigt en naturlig följd af den föregående finansförvaltningen
och rikets penningställning. Att lånet genast inkräfdes var väl
stridande mot lånevilkoren, men kunde ej skada verket, enär
någon betalning icke blef utaf.
Vid 1769 års riksdag hoppades Alströmer liksom så många
andra att 1765 års verk skulle omgöras. Han inlemnade därför
till riksdagen en vidlyftig framställning2) om verkets lidanden
och det orättvisa sätt, hvarpå liqvidationen enligt hans
förmenande uppgjorts. Följden häraf hade blifvit, att rörelsen
betydligt nedgått, så att, då väfstolarna 1765 varit 63, arbetarne 1,243
och tillverkningssumman 283,255 dal. smt, så funnos 1768 endast
41 väfstolar och 926 arbetare, och tillverkningssumman steg
blott till 168,573 dal. smt.
Bland de orättvisor som begåtts var den förnämsta
skuldsummans fixerande till 72,265 dal. smt. Alströmer ansåg
nämligen, att Alingsås enda skuld till staten var det 1756 gifna lånet
å 100,000 dal. Men häremot hade han en fordran på 83,677
dal. smt och alltså blef, om han lät denna fordran afskrifva^ på
lånet, den återstående skulden blott 16,323 dal. Inom
handels-och manufakturdeputationens handelsutskott var man i denna
punkt af samma åsigt som Alströmer själf. Dessutom
påpekades här, att verkets skuld icke enligt lånevilkoren var förfallen
till betalning förr än 1776, men att de resterande premierna
däremot hade för längesedan bort betalas. Som emellertid medel
härtill ej funnos, frågade man Alströmer, huruvida han ändock
ville tillåta att en dylik afskrifning skedde, hvartill lian gaf sitt
’) Exp. dep. exp. n:o 1097 d. 20 Nov. 1766.
2) Finnes bl. händels- och manuf.-dep. acta 1769. Tom II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
