Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94—15 96. 35
ligen är af politiskt intresse och med hvilken vi därför i detta
sammanhang hafva att sysselsätta oss
Hertigen förklarar däri, att han gerna såge, om ständerna
kunde finna någon annan laglig regent, men framhåller tillika,
att han ensam hade rätt att vara riksföreståndare, om konungen
var frånvarande och hans lifsarvingar omyndiga, samt meddelar
slutligen de vilkor, på hvilka han ville fortfara med regeringen.
Dessa voro följande:
1) att han såsom »förman och hufvud i regeringen» finge
fullständig makt att styra riket med rådets »råd och samtycke»
samt i enlighet med konungens ed;
2) att han erhölle titel och namn af regent och
riksföreståndare, hvilken alla ständer voro skyldiga att i konungens
frånvaro i hans stad och ställe visa tillbörlig lydnad;
3) att den katolska gudstjensten på grund af konungens
bekräftelse på Upsala mötes beslut helt och hållet afskaffades2),
och alla katoliker icke blott uteslötos från ämbeten samt
förläning eller annat underhåll af statsmedel, utan ock inom sex
veckor tvungos att lemna riket;
4) att hertigen finge fullständig dispositionsrätt öfver alla
ämbeten, och att alla konungens befallningar från Polen först
skulle meddelas honom och rådet, hvarefter hertigen skulle hafva
makt att å konungens vägnar förordna om det som befunnes
nyttigt för undersåtarne, så att konungen sålunda i enlighet med
sin ed måtte styra riket med hertigens och rådets råd;
De i den andra upptagna punkterna liksom åtskilliga, som förekommo i
framställningen af den 4 Oktober, men nu uteslötos, äro af stort intresse för
förvaltningshistorien och belysa Karls uppfattning af samarbetet mellan regering
och folk. Här må dock blott nämnas att, enligt en, adeln mot Sveriges lag
utan laga dom tog böter af sina landtbor, hvilket synes hafva varit ei; följd af
den genom Sigismunds privilegier utsträckta rätten till böter. Att döma af en
adelns suplik vid riksdagen — hvarom mera nedan — hade dock detta
stadgande i privilegierna ej öfveralt tillämpats, ehuru det skett i hertigdömet. Se
»Om den svenska högadeln» etc. s. 101 n. För öfrigt synes hela denna
framställning blott hafva delgifvits ständerna utan att föranleda någon deras åtgärd,
ty riksdagsbeslutet innehåller intet därom. I stället fingo de kommissarier, som
med detta sändes till landsorterna, uppdrag att ytterligare förhandla både om
dessa punkter och de flesta, som hertigen den 4 Okt. bragt på tal, men som ej
inrymts i framställningen den 10 Okt. Karls Reg. d. 30 Okt.
2) Därefter följer följande ord: »så väl de personer, som lärare äro ock
de där sig uppenbarliga bekänna såsom ock de där med hyckla och dem eller
deras personer hjälpa till att styrka och befordra»; men vid de följande
bestämmelserna om landsflykt ctc. talas blott om »dem som äro af samma lära».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
