Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94—1 5 96. 37
mindre än fyra dylika »svar» 1). I dem alla begäres, att
hertigen måtte fortfara med regeringen, och ut]öfvas lydnad, men
härvid åberopas konungens uppdrag eller hans fullmakt och
regeringsordning, hvarvid dock i tre af svaren (II, III och IY) tillika
konungens ed och Sveriges lag uttryckligen angifvas såsom högsta
rättesnöre. Med afseende på de nya bestämmmelser, som
hertigen ville hafva genomförda vis a vis styrelsens handhafvande
(riksföreståndaretiteln, makten öfver rikets ämbeten samt förbud
mot att konungen med sina bref förbigick interimsregeringen och
mot vad till Polen) innehålla två af svaren (I och III) blott en
allmän inkompetensförklaring för adeln — motiverad med dess
fåtalighet eller egenskap af undersåtar — att yttra sig därom,
hvarför hertigen i dessa frågor hänvisas till konungen. I de
båda andra svaren erkännes väl önskligheten af att konungen
ej med sina bref förbiginge interimsregeringen, men afslås
uttryckligen hertigens framställning om upphörande af vadrätten till
Polen, och den enda af dessa frågor, med afseende hvarpå adeln
visade någon benägenhet, att utan uttryckligt förbehåll af
konungens samtycke, gå hertigens önskningar till mötes var den om
ämbetsutnämningarna. Därom innehöll nämligen det andra
svaret under åberopande af konungens ed och lagen, att hertigen
med rådet skulle få sätta två eller flere på förslag, af hvilka
konungen sedan egde att utnämna en.
Ehuru hertigen i sin framställning om religionen åberopat
Sigismunds försäkring vid kröningen, gick dock, som man lätt
finner, hans förslag ut på att inskränka katolikernas frihet ännu
mer än som blifvit stadgadt i denna försäkring, hvilken medgaf,
att de skulle få vistas i riket så länge de förhöllo sig »roligen»*
under det att hertigen nu ville att de alla, såväl prester som
lekmän, skulle landsförvisas. Emellertid fans redan förut ett
stadgande som var strängare än den nämda försäkringen, nämligen
den förening om religionen, som ständerna i Upsala 3 dagar
före kröningen hade ingått, ty däri stadgades äfven arflöshet
såsom straff för den, som affölle eller uppfostrade sina barn till
affall från den evangeliska läran, men egendomligt nog var det,,
såsom vi ße, ej till detta stadgande som Karl nu anknöt sitt
*) I riksdagskallelsen omnämnes endast krias befälet, men såväl ständernas
slutliga svar som riksdagsbeslutet omtala ombud för menige krigs/W&éä såsom
närvarande. Adelns svar II synes väl gifva vid handen att endast befälet
bildade en grupp med adeln, men i svar IV säges uttryckligen att i detta svar
deltagit alt det närvarande krigsfolket. Eil. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
