Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 59 4 — 1596. 47
längre, än hertigen ansett nödigt, i det de äfven stadgade
arflös-hetsstraff, har antagligen sin grund däri, att de själfva ville, att
denna förening blott skulle anses såsom en bekräftelse på den af
1594, och en sådan uppfattning skulle tydligen saknat ali
rimlighet, om man nu uteslutit den sistnämda föreningens mest
väsentliga bestämmelse. Genom Söderköpings riksdag har
således åstadkommits en skärpning af religionstvånget utöfver
hvad Sigismunds försäkring behöfde innebära och säkerligen äfven
utöfver hvad han vid dess afgifvande trodde åsyftas, men å andra
sidan har också därigenom den motsägelse häfts, som onekligen
förefans mellan denna försäkring och ständernas 3 dagar äldre
förening on^ religionen.
Med afseende på en af de i föreningen omnämde katolikerne
nämligen Erik Brahe ämnade rådet af hertigen och ständerna
begära att ett undantag skulle göras från det allmänna förbudet
mot att katoliker skulle få brukas i rikets tjänst1), men denna
tanke uppgafs, sedan Brahe underrättat, att han ämnade lemna
Sverige. Herrarne befarade nämligen då, att ett sådant under
konungens frånvaro till hans förmån fattadt beslut kunde blifva
honom till skada i utlandet2). Genom Söderköpings riksdagsbeslut,
men också först genom detta kan sålunda Erik Brahe sägas
hafva blifvit afsatt från sitt ståthållareskap 3), och han har nu
hafva efter riksdagen upplästs i landsorterna (se instr. för kommissarien Reg. den
30 Okt.) men att den ej varit ett blott förslag, utan verkligen antagits på
riksdagen, framgår af påskrifterna på tvänne kopior däraf bl. Riksdagsacta. Den
ena lyder nämligen: »Hvilket H. F. N. hertig Karl nu hafver bekräftigst», och den
andra: »Copia af det vitesbref, som på riksdagen af menige ständer samtyckt
och bejakadt vardt på religionens förening an. 1595». Hvad som förefaller
besynnerligt är emellertid, att de svenska katolikerna 1594 ej skulle varit flere än
de uppräknade eller 12, och att bland dessa ej nämnas en Peder Rasmusson (se
Lo-enbom Hist. Märkv. II s. 127) och Andreas Menzelius (se. Hist. Tidskr. 1884 s.
28 ii. 7. Den sistnämde kan dock hafva varit prest, i hvilket fall præfectus ei
skulle betyda fogde utan vara liktydigt med præpositus). Denna svårighet skulle
dock kunna lösas genom antagandet, att de afskrifter, som kommit till
efterverlden, i denna punkt varit ofullständiga, och detta bestyrkes däraf, att Vervings
redogörelse för föreningen tydligen är grundad på en variant, som upptagit
andra namn.
*) Koncept till en böneskrift härom bl. Acta hist. Bland de skäl, rådet
ämnade anföra, var äfven att Brahe af Johan insatts i rådet. Järnf. Hist. Tidskr.
1884 s. 22 n. 1.
2) Erik Sparre till Erik Brahe den 17 Juni 1596. Se ofvan s. 31, n. 2.
3) Att han själf sa uppfattade beslutet synes framgå af ett hans bref den
20 Maj 1596, hvari han beklagade sig för Erik Sparre öfver, huru i detta beslut
blifvit med honom » procederet» »oansedt slägt och börds pligt, ja och gifne
hand, löfte och tillsägelse förutan någon förtjenst, förskyllan och försyn» (Orig.
bland Biographica Riksark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
