Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
S. J. BOETHIUS.
jämväl mistat åtskilliga af sina förläningar.1) Hans afsigt att
lemna riket kom dock ännu ej till utförande.
Redan den 2 och 3 November befalde hertigen borgerskapet
och ståthållaren i Stockholm (Ryning) att bringa besluten om
den katolska gudstjensten och de katolska presterna till utförande.
De sistnämnda begåfvo sig också i slutet af året eller början
af det nästa till Polen öfver Finland, och till det sist nämda
landet funno också åtskilliga katolska lekmän nu säkrast att begifva
sig.2) Med afseende på Vadstena kloster genomfördes beslutet
såsom bekant af hertigen själf kort efter riksdagen.
Ärkebiskopens åtgärder mot katolicismens lemningar bland folket under hans
nu företagna visitationsresa äro tillräckligt kända för att här
ytterligare behöfva skildras.
Det är redan anmärkt, att riksdagsbeslutet ej innehöll något
om den ekonomiska frågan. Knut Persson berättar emellertid,
att hertigen i det tal, som han höll till menigheten strax efter
beslutets förseglande, genomdref beviljandet af en gärd, hvilket
säkerligen också är fullt riktigt. Detta kan däremot ej vara
fallet med hans insinuation, att hertigen skulle egenmäktigt
uppgjort ordningen för gärden och därigenom utkräft mer än
ständerna ämnat, ty då skulle svårligen Karl, vädjande till
Stockholms egna riksdagsmän, kunnat i en skrifvelse till denna stad
*) Nämligen lians personliga, hvilka väl vore att anse såsom lönen för hans
hittills innehafda ämbete. Däremot drabbade ej indragningen grefskapet utom
staden Gamla Lödöse, hvars egenskap af grefskapsbesittuing dock synes hafva
varit omtvistad. Indragningen beklagades af Erik Sparre (i hans föreg. s. n. 2
citerade bref) och han hoppades kunna utverka en ändring hos hertigen
åtminstone med afseende på hvad som var »ärftligt» (Lödöse), ty dess indragning stred
mot kröningshandlingen. Det vill också synas, att Sparre bedt Axel Lejonhufvud
söka förmå hertigen att gifva Brahe något underhåll (bland Acta hist. finnes ett
koncept, dat. 5 Juli 96, af detta innehåll, som antagligen är från Sparre, emedan
Brahe af brefskrifvaren kallas svåger). Härmed förtjenar att jämföras ett
egendomligt yttrande af Sparre i det ofvan citerade brefvet. ’»Mais Dieu pardon à
ces le conte qui fut aussj avareux sans respect demander ou prendre, maigre du
roy, les benefices par luy donné(s) à vous son propre cousin et buon amy come le
mesme conte de sa part s’a monstre tousiours de vouloir estre avec les paroles».
Möjligen är den ifrågavarande grefven just Lejonhufvud, som således skulle erhållit
Brahes förläningar. Under loppet af år 1596 har hertigen gjort ett försök att
indraga själfva grefskapet, dock ej egentligen på grund af den religiösa olikheten
(ehuru äfven denna omnämnes) utan emedan Brahe var »med hordomslast icke
en utan många resor med befunnen». Aterkallelsebrefvet, hvarur det anförda
uttrycket är hemtadt, är stäldt till bönderna i grefskapet och skulle gälla, tills
Brahe stått till rätta inför hertigen och rådet. Brefvet är dateradt Örebro den
27 Oktober, men intaget i Reg. på Mars månad, hvilket tydligen är det riktiga.
Brahe fortfor dock det oaktadt att innehafva grefskapet (utom Lödöse), såsom ses
af den anförda brefväxlingen mellan honom och Sparre samt jämväl af ett bref
från Karl de a 27 Mars 1600.
2) Verving a a I s. 293.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
