Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
S. J. BOETHIUS.
skulle lian finna, att de ej samtyckt till något som vore stridande
mot hans höghet och hans och deras ed, och om riket blefve regeradt
efter beslutets bokstafliga lydelse, så skulle konungen och hans
arfvingar däraf hafva mera gagn och välbehag äro orättrådighet —
»religionssakerna undantagandes, hvilka, efter de äro åtskilda och
förbetingade här i riket, tillika(!) icke vara kunna, så framt
inbördes enighet skall blifva varaktig och orolighet förekommas,
där fördärf och undergång af förorsakas, som inånga exempel
utvisa». Fa det i konungens bref framstälda påståendet, att hertig
Karl i sitt »reversal» lofvat att ej hälla någon riksdag i
konungens frän v äro,1 ) svarade cle, att hertigen alldeles nekade, att
något sådant förbud stod i reversalet, och de intygade också, att
sanningen häraf’ »någorlunda» utvisades af den kopia af
reversalet, som de själfva sett.
Oaktadt hertigen, som vi sett, möjligen inverkat på detta
brefs slutliga lydelse, röjer sig dock däri en helt annan önskan
att förmedla och framför alt undvika utmaningar än i hertigens
eget svar till konungen.2) Han förnekade ej att rätten kunde
anses kränkt, men kastade anklagelsen därför tillbaka från sig
och rådet på konungen och stack ej häller under stolen med de
möjliga följderna däraf’. »Men vi förnimme väl» — skrifver han
nämligen, sedan äfven han förut påmint om, att konungen i
»laglig» tid underrättats om riksdagen — »vi förnimma väl, att den
ovilja E. K. M. hafver fått till oss och riksens råd . . . förorsakar
sig icke af förbemälte riksdag och samqväm . . . utan förnämligeii
därutaf, att vi ifrån E. K. M:ts regementes första begynnelse
icke hafva velat samtycka meel E. K. M. uti religionen och
till-städja, att den päfviska villfarande lära och dess medföljande ok,
som vi Gud dess lof en gång här i riket hafva frånskilt och
afskuddat, skulle åter på nytt vedertagen varda emot E. K. M:ts
löfte, som E. K. M. gjorde, förr än E. K. M. första resan drog
hädan af riket till sitt valrike Polland,3) så väl som ock förr än
E. K. M. begaf sig dädan och hit till sitt arfrike tillbaka igen»,4)
och slutligen vid kröningen. Därför aktade han ej att han med
Att detta påstående var falskt, ses af min afh. »Om den svenska
högadeln» etc. sid. 129.
2) I Reg. den 14 November.
3) D. v. s. genom Kalmare stadgar (hvilka Karl således nu tillerkänner en
viss giltighet, jämför om denna fråga Hist. Tidskr. 1884. s. 17).
4) Härmed måste åsyftas den förbindelse som han sommaren 1598 sände
till Svei-ige med Gustaf Brahe. Jämför "Om den svenska högadeln» etc. sid. 51
och 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
