Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94—1 5 96. 53
anledning häraf blef föremål för förtal, »förty därutinnan kunna
vi E. K. M. ingen hörsamhet och lydnad bevisa». På konungens
beskyllning, att han trängt sig in i regeringen, svarade han, att
bäde han och rådet gerna skulle velat vara förskonade därifrån,
och slutligen förklarade han, att, om Sigismund verkligen
ämnade hålla mötets beslut för ogildt o «h kraftlöst, sa gjorde lian i
och med det samma ständernas därigenom förnyade trohet s
försäkran ogill och kraftlös, ett hot, som vid första påseendet kan
förefalla tämligen meningslöst, men som finner sin förklaring uti
hertigens egendomliga uppfattning af sambandet mellan Sveriges
protestantiska samhällsordning — som genom riksdagen hade
blifvit befästad — och Vasaättlingarnes dynastiska rättigheter
I bref till riksråden angående Sigismunds protest utvecklade
han ännu tydligare sin mening härmed; han förklarar nämligen
här, att tillintetgörandet af riksdagsbeslutets giltighet skulle lända
konungen och hans efterkommande till största skada, ty
därigenom tillintetgjordes ock »arfföreningen på successionen till riksens
regering», Gustaf I:s testamente, konungens egen försäkring, »sä
ock den rättrådighet, trygghet och trohet däruppå följer, den
menige Sveriges rikes ständer H. K. M. tillförene tillsagt hafva,
hvilket de ock nu i Söderköping yttermera med bref och segel
bekräftat». Han hoppades visserligen, att konungen skulle taga
saken i bättre betänkande, men efter »en sådan protestation»
var »hit till oss och riksens ständer» utgången, ansåg han rådligt,
att en ny försäkran aftbrdrades konungen2) både om religionen och
annat, innan denne »begifver sig på någon resa hit», ty ehuru
han ej förmodade, att konungen skulle företaga något i strid med
sin ed, så kunde dock Sigismund, »huru from H. M. till natur
och sinne ka n vara», af de påfviske, särskildt de svenske aftal
lingar ne, »hvilkas hop sig dagligen formerar för de mångfaldiga
löften och tillsägelser som dem ske kan», förledas till något för
både honom själf och riket skadligt, om han ej i tid varnades, och
då blefve »den sedermere villa värre än den första», hvarför
hertigen nu begärde att rådet ville taga denna sak i öfvervägande3)
Ett svar härpå finnes i behåll från Ture Bjelke. Under före-
r) Jämf. ofvan s. 25.
2) »att vi någorledes måtte vara af K. M. försäkrade.»
3) Reg. den 13 Januari 1596 samt orig. bl. Acta bist. afd. 14. Brefvet är stäldt
till Ture Bjelke, men af innehållet synes att det angick hela rådet. Antagligen
sändes likalydande till de öfriga riksråden; ty Verving omtalar ett bref af samma
innehåll och datum till Sten Banér, I. s. 293.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
