Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94 — 3 5 96 71
Äfven i åtskilligt annat var tillståndet i landet ej sådant,
att det öfverensstämde med Karls uppfattning af »ett rätt
regemente». Så klagar han att på Distingsmarknad hvarken
lagmannen (Klas Flemming) eller dennes ställföreträdare infunnit
sig, ehuru lagmansräntan uppburits, och att äfven på andra
orter likaledes lag och rätt vanvårdades. Oupphörligt
nödgades han ocksä inskrida för att skydda allmogen från
öfvergrepp och utplundringar af de förnäme, ja till och med af
regeringens egna medlemmar, och härvid skonade han visserligen
hvarken vänner eller motståndare 1). Dessutom hör man honom
i ett bref till Erik Sparre beklaga att hans befallningar i
allmänhet ej rätteligen efterkommos, hvarjämte han uttalade sitt
missnöje öfver att han ej erhöll tillräcklig hjälp af kronans
tjenare i kansliet och räknekammaren, utan måste bruka sina egna,
hvilka voro för få. I sammanhang härmed återkom han äfven
till sin förra anmärkning mot riksråden, att han ej af dem hade
tillräckligt bistånd i regeringen, hvarvid han särskildt anmärkte
att ingen af rådet vistades hos honom. Erik Sparre gaf han
emellertid följande — för att komma från en så fordrande man
som hertig Karl — ovanligt ampla erkännande: »Yi tacka Eder
att, ändock I icke här hos oss tillstädes äro, förnimme vi likväl,
att I ären icke fåfänge utan förhjälpe till det, som K. M. och
vårt käre fädernesland kan komma till gagn och godo, så
mycket som Eder står till görandes». 2) Öfverlupen som han var af
klagomål hotade han emellertid att, om ej de anmärkta bristerna
rättades, nedlägga regeringen, men kort derefter finner man, att
han med anledning af Arvid Stenbocks trotsiga uppförande å nyo
genom brefväxling sökt i denna sak åstadkomma en samverkan
med riksrådet, i det han (den 28 Februari) underrättade om hela
*) Sa förbjöd hau den 2 Januari 1596 Hog. Bjelke att för mycket besvära
konungens undersåtar i Ekbyborna, Lönsås och Krigsberga socknar (O. G.),
hotade att annars återkalla denna förläning (jämf. »Om den Sv. högadeln» etc. s. 33.
n. 1.) och förehöll honom, att han såsom riksråd borde vara andra till föresyn.
Den 20 Januari beifrade han, att grefvinnan Ebba, modern till de nu med
honom nära förbundna bröderna Lejonhufvud, låtit våldsamt fängsla en bonde, och
den 28 Februari yrkade han i bref till Erik Brahe att en dennes tjenare
Jero-nymus von der Udde, som begått stort öfvervåld mot folket inom sin —
förmodligen af Brahe erhållna förläning — skulle ställas till rätta. Reg.
2) Sparre hade denna tid företagit en ämbetsresa till sitt lagmans- och
ståt-hållareskap: Vestmanland och Dalarne, med anledning hvaraf han fått mottaga en
mängd uppdrag af hertigen. Reg. d. 25 Jan. och 8 Febr. Karls nu anförda
bref, dat. den 17 Februari, var föranledt af att Sparre underrättat om, att en
svår nöd var rådande i en del af Vestmanland. Hertigen sökte lindra den genom
att efterskänka skatterna. Reg. d. 15 Februari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
