Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94 — 3 5 96 77
ocli Sparres mening det föreslagna mötet ej kunde uppskjutas
längre än till den 1 Maj samt skickade öfver läggningspunkter för
mötet1). Adeln liade redan den 3 April uppmanats att till den 1
Maj sända 4 à 6 ombud från hvarje landskap, och den 9 April
befaldes särskildt den finska adeln att sända 6 eller 8 ombud
till detta möte. Först efter Sparres afresa mottog hertigen
Öst-götaherrarnes bref af den 7 eller 9 April om Flemming2). I
sitt svar (af den 15 April) gillade han visserligen deras förslag
att Flemming skulle af honom stämmas till Sverige, men bröt i
själfva verket udden därpå genom sin fordran att äfven samtliga
riksråden då skulle »honom där bredvid tillskrifva»3)
Dessa frågor: om tiden för rådsmötet eller herredagen samt om
brefven till konungen ocli Flemming blefvo nu under de följande
veckorna föremål för en liflig och i hög grad betydelsefull
skriftväxling mellan hertigen och riksråden.
Karls yrkande, att det beramade mötet skulle ega rum
den 1 Maj mottogs ej gynsamt af de fyra riksråden i
Östergötland. Först förklarade H. Bjelke att han ej kunde blifva
färdig till denna tid, men hertigen vidhöll i sitt svar (den 15
April) sin mening och uppmanade honom på det bevekligaste att
då infinna sig samt bad honom ej förundra sig öfver, att han
hastade med saken, ty om icke åtgärder i tid vidtogos skulle följa
konungens och allas yttersta förderf och i Sverige ej blifva bättre
förhoppning än i Frankrike4), ett yttrande som n at ui ligt vis
syftar på Hugenottkrigen ; ocli två dagar därefter skref han til 1
Gyllenstjerna i samma syfte. Den 22 April förklarade emellertid
G. och S. Banér och T. Bjelke, att det. var omöjligt både för
dem och den till mötet uppkallade adeln att till den 1 Maj
komma till Stockholm, men lofvade att vid Trefaldighet st iden
(6 Juni) »ej vara fjärran» därifrån samt sände ett skrifligt
utlåtande öfver de af Karl meddelade öf verläggn ingsämn en a, 5)
Karl måste då uppgifva den 1 Maj, men yrkade i sitt svar (den
29 April), att de åtminstone skulle komma fore Pingst (den 30
*) De voro: konungens hemresa ; svaret till ryska storfursten ; legationen till
Danmark, Estlands skyddande, rikets gäld, som ej betäcktes af bevilningen i
Söderköping; räfstetings hållande i enlighet med hvad som utlofvats i
Söderköping, samt om de skepp, som i Dalarö lågo segelfärdiga, nu skulle afgå. Se Hist
Tidskr, 1884 ss. 45 o. 84 II. 3. Om kallelsen till E. Stenbock, se ofvan s. 69’
2) Reg. visar att Sparre den 9 April nyss lemnat hertigen.
3) Hist. Bibi. II s. 2*0.-
4) Hist. Bibi. II.s. 277.
5) Ibid. sid. 278 och Meddel, från Svenska Riksark. VI, sid. 177-8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
