Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
S. J. BOETHIUS.
tigen i Örebro, där denne efter färden till Småland och
Vestergötland för en tid tagit sitt residens, synes samstämmigheten dem
emellan t. o. m. hafva väckt misstankar inom Ö stgö ta-r i k sråde ns
krets ]); ett karaktäristiskt vitnesbörd om, hum mån Karl vid
denna tidpunkt i sjelfva verket var om Sparres vänskap, har
man däri, att, då han den 6 April fann nödigt att gifva Sparre
en skrapa, bad han, den annars så kärfve herrskaren, honom ej
anse detta såsom ett tecken till onåd, utan i stället däri se ett
bevis på att hertigen menade väl med honom och ville varna
för hvad som ej anstod honom, hvilken såsom rådsherre borde
gifva andra goda exempel2). Denna sena förtrolighet mellan
tidehvarfvets båda förnämsta statsmän i vårt land, omedelbart
innan deras vägar för alltid skilde sig från hvarandra, bildar en
egendomlig och hittills ej beaktad episod i deras lif, och vid
tanken därpå kan man väl känna sig frestad att med vemod
undra, hurudant deras och Sveriges. öde skulle gestaltat sig, om
i stället för denna efemäriska samverkan kunnat nppstå en
sådan, som under den följande generationen egde rum mellan
konungahusets och aristokratiens främste personligheter.
Hvad Ostgötaherrarne vunno meel sitt försök att förklara
konungens befallning om rustningarna såsom en följd af att han var
illa underrättad, blef blott, att Karl uttryckligt yrkade, att rådet
genom en skrifvelse skulle upplysa och förmana Sigismund, och
i samråd med Sparre, som sålunda måste hafva delat hertigens
åsigt i denna sak, uppsatte han nu ett förslag till en dylik
skrifvelse. Den 4 April sände han samtlige riksråden detta förslag
jämte konceptet till ett förmaningsbref, ämnadt att afgå i hans
eget namn3); på samma gång förklarade han att enligt både hans
’) När Gustaf Banér i Maj beredde sig att resa till rådsmötet uttalade han
för Hog. Bjelke sitt bekymmer öfver att Axel Lejonhufvud skulle få tillfälle att
före mötet »så länge vara allena hos fursten och vice kanslern (Sparre) som väl
kan hugga på två händer». De följande orden : »hvad den uti Linköping och
Vadstena uträttade, minnes jag ännu», syfta antagligen på Lejonhufvud, men de
föregående innebära tydligen en anklagelse mot Sparre för dubbelhet, och den
rimligaste förklaringsgrunden härtill synes vara hvad då nyligen passerat i Örebro.
Hist. Bibi. II s. 287.
2) Acta hist. Anmärkningarne rörde en tjenare, som Sparre i strid med
lagen befriat från straff, samt en mot ständemas beslut stridande kopia som han
velat låta »andliga och verldsliga» underteckna.
3) Om rådets skrifvelse se här nedan. Hertigens koncept bl. Acta hist.
Han uttalar däri sin stora förundran öfver att andra fingo bref och befallningar
om konungens hemresa, men han och rådet förbigingos ; han uppmanar konungen att
med första komma hem och göra slut på de förderfliga »åtskilliga befallningarne»
samt lofvar att befordra konungens och fäderneslandets bästa, om ock konungen
misstrodde honom på grund af religionen och onda människors förtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
