Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Sveriges förbindelser med Nederländerna från äldsta tider till år 1614 af Carl Springhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
CARL SPRINGHORN.
sade sig vänta dem med något fartyg, som väl af motvind
uppe-hölles, så öfverenskommo de att uppskjuta ärendets afgörande
till den 1 aug., då de skulle åter sammanträffa i Nienburg i
grefskapet Hoya.
Detta hindrade dem emellertid icke att förhandla om
ärendet och de svenska sändebuden framlade sin konungs åsigter
och önskningar antagligen i full öfverensstämmelse med hvad
denne skriftligen skulle hafva framhållit. Konung Gustaf kunde
ej medgifva att Nederländarnes handel splittrade sig öfver de
vidsträckta kusterna, hvilket skulle leda till den af honom,
såsom bekant, hatade landthandelns och krämarskapets
fortsättande, hvilket enligt hans tanke omintetgjorde uppblomstringen
af ett verkligt köpmannaskap; därför kunde de svenske
sändebuden utpeka såsom blifvande handelsplatser för Nederländarne
städerna Stockholm, Kalmar, Söderköping, Nylödöse, Abo,
Wiborg. Till dessa ville konungen låta föra de varor, som voro
lämpliga till utbyte; han skulle låta veta huru många skepp,
som behöfde komma till en hvar af dessa hamnar, samt den
tid, som vore lämpligast, och för öfrigt träffa nödiga anstalter.
»För att betyga sin flit, gunst och tjenst mot kejsaren, fru
Margareta och landskapen» ville han medgifva dessa senare
tullfrihet för det salt, som de under tidén för traktatens bestånd
införde i Sverige; men för andra varor skulle det förblifva vid
de gamla afgifterna.
På utsatt dag och ställe sammankommo därefter våra
underhandlare på nytt. Assendelft hade för sitt hof framlagt de
i Bremen erhållna förslagen och återvände nu jämte Arent eller
\.ert van der Goes, advokat af Holland och Friesland, att
fortsätta underhandlingarna. Utom den utlofvade tullfriheten på
salt begärde desse emellertid nu dels samma frihet för vin, ylle
och linne, dels att Nederländarne skulle ega rätt att besöka
jämväl alla andra hamnar i Sverige än de nämda, så fritt som
detta rikets undersåtar fingo fara i kejsarens länder och på alla
tider »utan någon limitasie», dels slutligen att några fullmyndige
legater skulle skickas att underhandla om ett långvarigare
fördrag och förklara ali otydlighet m. m.
Dessa nya framställningar hemförde antagligen Johan
Richardt, enär Olaus Magni qvarstannade i utlandet. Att Gustaf
icke fäste sig vid dem skola vi strax se, liksom vi redan af
Ofvanst. efter Margaretas reversalbref d. 29 juli 1527. Ibd. IV. s. 428 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
