Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Sveriges förbindelser med Nederländerna från äldsta tider till år 1614 af Carl Springhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES FÖRBINDELSER MED NEDERLÄNDERNA.
117
det föregående funnit det; däremot synes det af Tegel,1) om
annars denna uppgift är riktig, som om på ett herremöte i
Stockholm i augusti detta år de nederländska affärerna varit å
bane, men i en helt annan form än medgifvanden, nämligen i
form af åtskilliga fordringar under namn af »förbundsartiklar,
som med de Holländare beslutas skulle», och hvilket förbund
skulle »fullbordas och stadfästas om Pingesdaga tå
nästkommandes uthi Amstelreedam», det vill säga vid den ofvan antydda,
tilltänkta legationens utsändande. Dessa fordringar voro enligt
Tegel, att svenskt mynt måtte gå bland dem för fullt värde, att
skeppsbrutne skulle mot bergarelön få behålla sina varor, att ej
svenskt skepp eller gods skulle för annans gäld eller brott
arresteras, eller svensk man for brott dömas af holländsk domstol,
med mindre han greps på bar gerning, och slutligen att
svenskarne skulle få några bättre vilkor med tullen.
Något vidare rörande detta ämne hafva vi ej från detta år
att förmäla. Till den beramade underhandlingen följande år
1527 utsågs åter Olaus Magni, hvilken, såsom nämdt, uppehöll
sig i utlandet och i Lübeck träffades af konungens uppdrag.
Såsom hans instruktion kan betraktas konungens bref af den 22
april 15272) »till mäster Olof Magni i Lübeck, rörande
traktats-förhandlingarne med Holländarne». Konungen skrifver att han
för det stora menförets skull, som förlidne vinter varit, icke
kunnat samla rikets råd att rådslå om och besegla dessa ärenden,
hvarför Holländarne finge nöja sig med konungens enskilda öppna
bref i utbyte mot det reversal, som Olaus skulle begära. På några
medgifvanden skulle han ej ingå, allraminst angående »frihet på
tullen», men om de skulle yrka på sådana, skulle han gifva-dem
förtröstning »att det kunde dem väl upplåtas för en vänlig skänk
och mera räknas dem till godo, om de ingen besegling derpå
begärde». Ville de ernå någon »högre frids stadfästelse», kunde de
skicka till Sverige sina fullmäktige, och till yttermera visso
tillägger konungen i »kalfven», att han ej vill göra någon
inrym-melse på tullen, »ty vi äro icke så nödstälda på deras varor, att
de ju så väl hafva behof af oss, som vi af dem, och de äro väl
så högligen begärande att komma till oss som vi dem hafva veie».
Det öppna bref han åsyftar, dagtecknadt den 18 april 1527,3)
innehåller också endast en bekräftelse af konungen på de i Lübeck
_1) I, 132.
2) Gustaf I:s Reg. IV, 143.
3) Tryckt (på nedertyska språket) hos Waitz anf. arb. I, 264.
Otvifvelaktigt är detta samma handling, som den odaterade »Traktat mellan Sverige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
