Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om Sveriges förbindelser med Nederländerna från äldsta tider till år 1614 af Carl Springhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
C AHL SPRINGHORN.
Att dessa upplysningar befunnits för obetydliga att skrämma
eller ens allvarligt uppmärksammas kan tyckas framgå af det
ovanliga att Generalstaterna redan ett par dagar därefter afgåfvo
sitt svar. Staterna tackade konungen af Sverige för den
vänskap han visat genom röjandet af påfvens och Spaniens
förehafvande och afsigter. De anhöllo att Kongl. Maj:t ville
meddela dem bevisen för dessa planer, ehuru de voro förvissade 0111
påfvens och konungens af Spanien afsigt »att med våld och
allehanda praktiker bringa under sitt välde alla dem, som afkastat
påfvedömet och dess tyranni.» Angående värfningen kunde en
större sådan ej medgifvas, men clet skulle stå gesandterna fritt
att inom en månad v ärfva två kompanier, hvartdera på 200
man, dock »utan trumslag, att undvika oro».
Men oro blef det i alla fall. De svenska gesandterna
utskickade flere värfvare öfver hela landet, mest i
garnisons-städerna, och lockade en mängd af Generalstaternas folk till
Amsterdam, der en viss Don Rodrigo de Cordova y Gusman, som
gått i svensk tjenst, åtagit sig värfningen. 2) — På prins Moritz’
klagomål häröfver utsände staterna en kommissarie att
undersöka förhållandet, och en mängd af de bortlupna soldaterna
arresterades. De svenska sändebuden å sin sida protesterade
häremot, och Staterna beklagade sig öfver att de förre éj hållit sig
»in terminis». Dock ville de ej drifva saken vidare, utan efter
åtskillig skriftvexling lösgåfvos de fleste soldaterna och tillätos
öfvergå i svensk tjenst, och på begäran från Amsterdam beslöto
Generalstaterna att skrifva ett höfligt bref till konungen af
Sverige med begäran att han skulle ursäkta det skedda.
Värfn i n g s fråga 11 var emellertid det stående ämnet under de
två följande åren (1607—1608) för förhandlingarne mellan Karl
och Generalstaterna. Hans Nilsson tyckes hafva qvarstannat i
Nederländerna för att få utvidgade medgifvanden i detta ärende,
hvilket också lyckades, då kriget vid denna tid afstannade under
de nu börjande underhandlingarne om stillestånd, Han kan i
bref till konungen den 4 augusti 16073) berätta att han erhållit
Staternas tillstånd »att få värfva fyra eller fem kompanier gamla, väl
öfvade soldater». Detta hade sagts honom genom Oldenbarne-
Resol. Gen. St, d. 29 maj 1606. undert. C. Aerssen. Jonge s. 228.
2) Ang. värfningen m. m. se ofvannämde saml. bref från des. d. 11 och
31 maj och 1 aug.
3) Riksark. Sthlm anf. saml.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
