Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia af Oscar Alin. II. Om sammansättningen af riksrätten 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
OSCAR ALIN.
Den grundsats, som Riksrätten härmed uttalat, fick den ännu
en anledning att tillämpa. Bland annat, som af den åtalade blifvit
anfördt, var en invändning mot Riksrättens behörighet att upptaga
målet: de paragrafer i Regeringsformen, mot hvilka den åtalade
förbrytelsen skulle blifvit begången, funnes ej särskildt nämda i
Ansvarighetslagen; den förmenta förbrytelsen borde således enligt
§ 6 af denna lag blifvit behandlad enligt § 107 Rf., och vore
alltså icke giltigt föremål för Riksrättens handläggning. Denna
uppfattning af Regeringsformens och Ansvarighetslagens
stadganden har hyllats af Riksrätterna 1842 och 1854, men den
godkändes icke af 1818 års Riksrätt: dennas pluralitet ogillade
invändningen och förklarade åtalet vara i laga ordning anstäldt och
Riksrätten behörig att upptaga detsamma till pröfning och dom.
Detta beslut fattades den 16 juli. Yid följande sammanträde,
den 23 juli, då Riksrätten skulle skrida till dom, lät
generalmajoren friherre von Otter, som i nämda fråga tillhört
pluraliteten, anmäla, att han den 21 juli erhållit Kongl. Maj:ts ordres att
den 22 juli »uti enskildt uppdrag afresa till Norge», hvadan han
vore hindrad att vidare fungera som ledamot af Riksrätten. Som
domstolen i alla fall räknade tillräckligt antal medlemmar, resolverade
Riksrätten, att den, som i lians ställe blifvit utsedd till
Öfverkom-mendant i hufvudstaden, icke borde inkallas till ledamot af Rätten.
Om syftemålet med frih. von Otters aflägsnande ur
Riksrätten var att bereda den åtalade seger vid den omröstning till
dom, som egde rum den 23 juli, så vans det icke. Af
domstolens 18 ledamöter förklarade 13 friherre Cederström skyldig
att ersätta den skada, som enskild man i följd af hans åtalade
förfaringssätt hade lidit, utan att de dock inläto sig på att bestämma
denna ersättnings storlek; det hade nämligen under rättegången
blifvit upplyst, att vederbörande af konungens egna medel redan
erhållit godtgörelse. Härvid stannade det dock icke. Nio ledamöter
dömde dessutom den åtalade till böter, ocli en dömde honom att
under ett års tid vara generaladjutants-ämbetet förlustig.
Pluraliteten inom Riksrätten hade således ådömt frih.
Cederström ersättningsskyldighet och böter. Då nu i
öfverensstämmelse härmed dom i målet skulle uppsättas vid Riksrättens
sammanträde den 27 juli, anmälde amiralitets-kammarrådet
Carl-berg, då hans yttrande upplästes till justering, att han »efteråt
närmare funnit, hurusom flere Riksrättens herrar ledamöter
uppdragit åtskilliga skäliga anledningar, hvilka förut icke hade kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
