Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Henrik Normans resa till Erik XIV:s kröning 1561 - 1. Resan till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
HENRIK NORMANS RESA TILL ERIK XI VI S KRÖNING 1 5 G I.
tysk sekreterare jämte två af adel till de pommerskes herberge
för att erfara hvad som förelupit, med antydan att de, som
förgripit sig på sändebuden, skulle straffas så, att andra däraf toge
ett exempel. Ståthållaren svarade att han vore konungen lydnad
skyldig, men ville ha bedt att han jämte sitt folk skulle
förskonas från den äskade berättelsen, för att det icke skulle se ut
som de velat anföra klagan öfver Fleming och hans tumult,
som mer vore att tillskrifva dryckenskap än ond vilja, enär
Gud den alsmäktige låtit sådan tvist aflöpa utan synnerligt
stor skada. »Inquisitores» yrkade det oaktadt på redogörelsen,
och en sådan måste afgifvas. Den delgafs konungen, ocli
Fleming lades därpå jämte 8 drängar i tornet.
Samma dag lät konungen genom sin »öfverste kammarherre»,
Claude Collart, och en sekreterare underrätta ståthållaren att,
så gerna konungen ville höra sändebudens bön, kunde han dock
icke göra det i detta fall, utan skulle Fleming, som brottsligen
förgått sig mot sändebuden, hvilka konungen ville ha hållna i ära,
afrättas med svärd; hvarför ståthållaren på det bevekligaste
förnyade sin bön om nåd för bemälte Fleming.
Men sedan han behållit kammarherren och sekreteraren
som gäster, inträffade en ny olycka i det pommerska herberget.
När nämligen måltiden var förbi och ståthållaren gått till sängs
och likaledes värd och värdinna, men några af de pommerske
ännu sutto qvar ocli mesta delen af deras tjenare, ungefär kl.
10, uppehöll sig äfven i herberget en skeppskock Sven Persson
från Kalmar, som följt med till Stockholm på ståthållarens skepp
och tjenat sändebuden som kock. Han trodde sig på denna
grund ha fritt tillträde till herberget och hade nu senast
uppvaktat vid dryckeslaget. Men något berusad hade lian kommit
i tvist med en af värdens tjenare, dödat honom med en knif och
tagit till flykten, hvarpå en af de pommerskes liusfctlk tagits för
gerningsmannen. Slutligen hade en af de närvarande ledt vakten
på rätta spåret och de funno omsider den rätte gerningsmannen
liggande på gatan i sömn med en blodig knif i handen. Han
greps af vakten, fördes till herberget och bekände sitt brott 1).
Följande dag kl. 2, fortsätter Fischer, begrofs den nedstuckna
drängen, till hvilken begrafning äfven de pommerske skickade
alla sina tjenare. Gemene man har i Stockholm sin
begrafningsplats (»das begrebnüs») utanför staden, i synnerhet på de platser,
Fischers framställning är här väsentligen förkortad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
