Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK OXENSTIERNA SÅSOM ESTLANDS GUVERNÖR 1646––-16 53. 305
högsta domstol, dels skulle det stå vid guvernörens sida, då han
utöfvade sin administrativa och exekutiva makt, Inga åtgärder
kunde af guvernören vidtagas, utan att det tillspordes, och så snart
åtgärderna berörde adelns privilegier fordrades dess samtycke.
Det sammanträdde vanligen på guvernörens kallelse några gånger
om året. Något ständigt råd kan det knappt sägas hafva varit,
ehuruväl oftast några landtråd funnos hos guvernören för att
bevaka adelns intresse. Längre fram blef dock detta regel. När
landtrådet funktionerade såsom domstol kallades det ofta
land-stuhl. Landtrådets tredje funktion var att utgöra en mellanlänk
mellan guvernören och landtdagen. Landtrådet spelade i detta fall
alldeles samma roll, som rådet ursprungligen vid den svenska
riksdagen. Det var på en gång en del af landtdagen och af regeringen.
Landtdagen i Estland sammanträdde till årliga
sammankomster på guvernörens kallelse1). Hvarje adelsman, som egde
jord hade rätt att infinna sig på landtdagen, men förhandlingarne
fördes under Erik Oxenstiernas tid och till en del genom hans
åtgöranden af ett utskott af adeln och landtråden 2). Äfven vid
vigtigare domars afkunnande var ridderskapet eller dess utskott
närvarande. Landtdagen kallas därför ock stundom Gerichtstag,
hvarmed egentligen menas landets högre domstolars
sammanträde. F ö rhan d lin garn e leddes af den s. k. ridderskapets
höfvidsman, väld af ridderskapet sjelft,
Estlands ridderskap var vid Erik Oxenstiernas tid ej
ma-trikuleradt, hvilket ökade oordningen vid förhandlingarne. Den
estländske adeln önskade ifrigt erhålla ett eget riddarhus, men
regeringen i Sverige var ej hågad att gå deras önskningar till
mötes, antagligen för att kunna amalgamera den med den svenske
adeln3). Den estländske adeln var dock i mycket olik den svenska
och hade större privilegier än densamma, hvarföre den ej gerna
kunde vilja en sammanslutning.
Utom de redan nämnda förmånerna af en dubbel
representation hade adeln en fullständig domsrätt öfver sina
underhaf-vande, hvilken den svenska regeringen väl hade sökt att in-
*) Se Monumenta Livonica. III, sid. XIV (protokoll af år 1597). Att
landtråden understundom togo sig friheten att sammankalla adeln synes af Axel
Oxenstiernas bref till Erik Oxenstierna 12 februari 1647. (Upps. Bibliotek).
De skulle dock tillfrågas af guvernören om landtdagens sammankallande.
2) Se Erik Oxenstiernas memorial till Regeringen flerstädes.
3) Estländske adeln begärde redan 1640 ett riddarhus. Se 10 § af K.
M:ts resolution d. 19 sept. (Riksreg.). Ax. Oxenst. till E. Oxenst. 1 okt. 1646
(Upps. Bibi.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
