Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
ELLEN FRIES.
skranka, men som dock alltid bekräftats af de svenska konungarne1).
Ännu angelägnare var adeln om sina länsprivilegier. Den
har-risk-wieriska länsrätten, enligt hvilken de estländske godsen med
få undantag voro donerade, gaf åt innehafvaren en nära nog
fullständig besittningsrätt af desamma. Indigenatsrätten hade tidigt
varit utvecklad och varit af en sådan utsträckning, att det till
ocli med hade varit förbjudet för en utlänning att ärfva gods i
Estland. Äfven under den svenska styrelsen fortfor den estländske
adeln att innehafva större delen af landet. Oaktadt de
revisioner, som under Gustaf Adolfs tid företogos, kunde endast
smärre områden indragas till kronan, och en del af dessa
återkom sedan i det estländska ridderskapets ego2).
I lika hög grad bestämmande och inkräktande på
guvernörens myndighet som adelns privilegier, voro staden Revals. Så
finna vi, att Reval enligt sina privilegier styrdes af
borgmästare och råd, hvilka tillika utöfvade rättskipningen inom
staden, till hvilken styrelses organisation vi få tillfälle att
närmare återkomma. Med dessa myndigheter hade guvernören
visserligen ej att befatta sig, mer än för så vidt det gälde
handeln. I och for ordningens upprätthållande måste han dock
understundom ingripa, liksom ban kunde utöfva ett personligt
inflytande och äfven utöfvade det en och annan gång.
En del af staden Reval lydde under guvernören. Det var
den högst belägna del, på hvilken slottet var anlagdt och som
kallades Domberget eller domen, samt det glest bebodda
Tönisberget, som sammanhänger med Domberget. Dessa delar hade
nämligen redan 1348 af staden öfverlemnats under vissa vilkor
åt ordensriddarne och kommo sedan under svenske konungen.
Gränserna voro dock obestämda och framkallade ofta tvister 8).
Hvad bondbefolkningen i Estland angår, så var den
såsom bekant lifegen med undantag af de svenske bönder, som
funnos vid kusterna. Guvernören kom derigenom endast
medelbart i beröring med denna del af landets befolkning.
Innan vi öfvergå till redogörelsen för Erik Oxenstiernas
styrelse, vilja vi med några ord beröra guvernörens sociala
ställning i Estland.
Se Th. Annerstedt, Sv. väldet i Livland, s. 70j R.-reg. 8 juli 1637 m. fl. st.
2) Se Richters anf. arb. I, 2, sid. 367. Russtjenstlängder förvarade i
Riksarkivet (Oxenstiernska samlingen). Odhner anf. st. sid. 232.
3) Se Richter anf. st. I 1, sid. 217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
