Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅSOM ESTLANDS GUVERNÖR 1646—1653. 319
verkstälts af landtstolen, kallades hela den i Reval till landtdag
samlade adeln upp på slottet, och i dess närvaro utnämndes
landtråden af guvernören, förmanades om sitt ämbete och svuro
sin ed. Det här anförda valsättet torde äfven under följande
tid varit det brukliga. Landtråden voro oftast innehafvare af ett
annat ämbete och ingenting hindrade, att de kunde ha ett sådant
utom Estland eller vara introducerade på det svenska
riddarhuset. En af landtråden skulle vara anförare för adelsfanan. De
erhöllo ingen aflöning utan platserna voro ett slags hedersplatser. De
sammanträdde på slottet, när de endast funktionerade såsom
guvernörens råd, men såsom dömande myndighet i en särskild
lokal, landstugan kallad, där oftast utom parterna många
medlemmar af ridderskapet och adeln voro narvaranae.
Landtrådet sammanträdde, såsom redan är nämndt,
regelbundet en gång om året, stundom oftare. Det var en omtvistbar
punkt, huruvida det kunde sammanträda utan guvernörens
kallelse. Vid Erik Oxenstiernas ankomst till Estland tyckas
landt-råden gjort detta, 2) men i den landträtt, som blef frukten af
Eriks arbete på rättsskipningen inom Estland, blef det bestämdt,
att de skulle sammanträda efter öfverenskommelse med
guvernören. 3) Deras villighet att sammanträda tyckes förut ej varit
stor. 4) Oxenstiernas önskan, att en tidpunkt skulle fastställas
för deras sammankomster, som ban dock ej lyckades
genomdrifva, visar, att denna ovillighet fortfor.
Vid landtrådens sammankomster presiderade guvernören.
Han skulle leda förhandlingarne och anställa voteringar. Det
var dock en öppen fråga, huruvida han kunde öfverröstas af
landtrådet eller ej, om hans mening tillhörde minoriteten. Axel
Oxenstierna tillspordes af sonen i denna punkt ocli gaf det svaret,
att ingen dom kunde fallas utan guvernörens samtycke, ty ban
dömde i konungens stad. 5) I landträtten af 1650 finna vi dock
en motsatt mening anförd; domen skall nämligen utfärdas efter
»majora vota» och underskrifvas af guvernören. 6)
En annan tvistepunkt var, hvem som skulle vara preses i
guvernörens frånvaro. Då denne var i konungens stad, hade
») E. Oxenst. Reg. Bref t. drottningen 12 jan. 1650.
2) Se Ax. Oxenstiernas bref t. sonen 12 febr. 1647.
4) S (T K.S Maj^ts^bref af den 20 aug. 1634 § 20. -
6) Ax. Oxenstiernas bref till Erik d. 12 febr. 1647.
6) Se Ewers Landrecht art. 9 och 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
