Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
ELLEN FRIES.
vi näppeligen hänföra i n t er i m sky r k o o rein ingen. Mera framgång
hade lian i sina bemödanden att ordna rättskipningen i Estland.
Rättsväsendet i Estland liade under de olika välden, med
hvilka landet varit förenadt, utvecklat sig i många afseenden
sjelfständigt. Det olikartade inflytandet hade dock medfört
olikhet i domstolar och rättssedvänjor, hvarigenom det estländska
dornst o 1 svä se n det blef ganska inveckladt.
De olika domstolar, som funnos på 1600-talet i Estland
voro : 1) Öfverl and tratten (Oberlandgericht), 2) Neder 1 andtr ätt e n.
(Nieder 1 andgericht), 3) Mannrichter och 4) Hakenricliter, 5)
Borgrätten i Reval ocli 6) Revals rådstugurätt. Härtill kan
läggas adelns domsrätt och den biskopliga domsrätten.
Oberlandgericht eller Estlands högsta domstol var x en
gammal institution1). Redan under det danska herraväldet i
Estland var den högsta dömande myndigheten i landet
anförtrodd åt den danske höfvidsmannen och tolf edsvurne, de redan
outtalade landtråden. Under ordensväldet fortlefde denna
institution och lemnades orörd, då landet underkastade sig Sverige.
Men om denna domstol var till sina grunddrag oförändrad, så
var den dock i fråga om organisationens detaljer obestämd, och
praxis i liög grad vacklande, hvilket framkallade vid olika
tillfällen besvärspunkter och kungl, resolutioner. Först under Erik
Oxenstiernas tid utarbetades en fast rättegångsordning, som blef
i hufvudsak gällande, ehuru den ej af drottningen antogs.
Landtråden voro till antalet tolf, ursprungligen tve för hvarje
krets. De valdes på lifstid bland den estländska adeln, som
innehade gods med harrisk-wierisk rätt. Ingen liade rätt att
vägra att emottaga anbudet utan att böta 200 renska gyllen, 2)
Man tyckes ej alltid varit noga med att skrida till val
efter genom döden afgången ledamot, ocli det fordrades
guvernörens kraftiga mellankomst för att valen skulle genomdrifvas.
Så var åtminstone förhållandet under Erik Oxenstiernas tid. I
jan. 1650 lyckades guvernören efter åtskilliga p ar 1 amen t eringar
att förmå landtrådet eller »landtstolen», som den vanligen
kallades, att besätta fyra platser, hvilka voro lediga. Sedan valen
*) Se Paucker, Das ehstländische Laiidraths collegium und
Oberlandsge-vîcht, Reval 1855, hvilket dock endast varit mig tillgängligt i sammandrag uti
Livländische Beiträge af W. v. Bock III 3. Se ock Richter anf. st. I, 213. —
2) Se Ewers Landrecht bok I, tit. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
