Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Erik Oxenstierna såsom Estlands guvernör 1646—165B af Ellen Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
ELLEN FRIES.
richtern utan guvernörens eller ståthållarens tillåtelse. En
man-datskrifvelse till mann richter n skulle utverkas af guvernören, när
ett mål skulle anhängiggöras vid en manricliterdomstol1). En
viss tid skulle fastställas för parterna, inom hvilken de egde att
infinna sig, kallelserna skulle utfärdas skriftligen, protokoll föras
vid förhandlingarna, notarien befallas att vid hela rättegången
förfara »summarissime». Domarne såväl som parterna förmanades
att ej använda hånande ord, våldsangrepp eller o tidiga
beskyllningar m. m., allt föreskrifter, hvilka tyda på landets råa seder.
Ifrån mannrichter kunde vädjas till »Landgericht», om en gulden
erlades, innan M a n n r i c h t er k o 11 egi e t åtskilts. I brottmål, som rörde
adelns undersåtar och gingo pä lifssak, skulle alla protokollen
Öfver förhandlingarne sändas till guvernören, tillika med domen,
hvilken dock ej fick verkställas förrän den underkastats
guvernörens eller lians ställföreträdares leuteration2). När domen
uilderstäldes guvernören, skulle han tillkalla för målets
afgörande några lan dt råd. Endast i vigtiga fall behöfde afgörandet
uppskjutas, tills landtrådet sammankom i sin helhet till
»gerichts-tag». Äfven angående böter m. m. innehållas i nämnda
»Mann-ricliterordnung» bestämda föreskrifter, hvilka förblefvo gällande
i den följande tiden.
Hakenrichter voro domare, som dömde landbefolkningen i
Estland, för såvidt den ej lydde direkt under godsherrens dom
-värj o. De voro dessutom ett slags landpolis, hade skyldighet
att hålla ordning ocli se efter vägar och broar m. m.
Haken-richtern skulle vara adelsman ocli valdes på tre år. I hvarje
distrikt valdes fyra, och liksom mannriclitern tjenade h aken
richter n utan ersättning3).
Något ingripande af Erik Oxenstierna i detta ämbetes
verksamhet finnes ej omtaladt, med undantag af att de vid vägarne,
genom en forordning af den 10 aug. 1647, a nb efa Ida värdshusen
stäldes under dessa ämbetsmäns hägn 4).
Redan år 1597 ansågs det att landtråden skulle bemyndiga
mannrich-tern (se Mon. Liv. III, sid. 114), men den ofvannämnda mandatskrifvelsen blef
dock allt för betungande, så att den upphäfdes på ridderskapets begäran af Horn
år 1664.
2) Mannrichter hade bedt därom år 1640, men ej erhållit denna tillåtelse,
ehuruväl Scheiding i detta fall tyckes låtit nåd gå för rätt. Se riksreg. 19
sept. 1640 samt 28 aug. 1634 (§> 20). Här åberopas en resolution af 1630.
3) Se Ewers anf. st. 1 bok VI. sid. 178 och följ.
4) Se den tryckta förordningen. Oxenst. saml. RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
