Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sveriges historia under Carl den tolftes regering af F. F. Carlson, II, anm. af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLSON, SVERIGES HISTORIA UNDER CARL XII.
13
gången af Düna och freden i Alt-ßanstadt. Detta skede i Karls
historia är icke i sina yttre drag synnerligen tilldragande, men dess
betydelse är stor, ty det är under fortgången af dessa ofruktbara
krigsår som den graf småningom gräfves, i hvilken Sveriges
stormaktsvälde nedsjunker. Och därför, så tungt det än är att fördjupa sig i
denna sorgliga tid, är det med intresse man tager i sin hand den
frejdade författarens skildring, ty man önskar ej blott veta hvad som
skedde, utan än mer att förstå, hvarför så skedde. Och den förväntan
man hvst blir ej sviken. Hvilande på nya grundliga forskningar,
utarbetade af en man, som förenar häfdatecknarens blick med
statsmannens erfarenhet, och prägladt af en klar och konstnärlig
framställning kastar detta verk i mycket ett alldeles nytt ljus öfver denna tids
dunkla tilldragelser och de i dem invecklade personernas handlingar,
Ett rikt fält har forskaren här haft att bearbeta. Visserligen
hafva vi redan flera större arbeten af svenske författares händer,
såsom Adlerfeld, Nordberg, Fryxell, Beskow. Men Nordbergs volymer,
så jättelika de än äro, lemna ej alltid motsvarande behållning; Fryxells
och Beskows i motsatta riktningar gående arbeten lida af ensidighet
och ofullständighet m. m.; bäst i sitt slag är utan tvifvel Adlerfelds
militära historia. Ett hufvudfel i tecknandet af Karl XILs person
och tid har varit det stora rum inan hittills inrymt åt främmande
ministrars relationer, under clet våra egna källor alltför knapphändigt
anlitats. Dessa äro i Carlsons arbete öppnade och hafva gifvit en
rik skörd. Det är i första rummet riksarkivet som fått afgifva sina
skatter både af officiella handlingar och enskild brefväxling; därnäst
följa Pipers efterlemnade i Engsö arkiv förvarade papper m. fl. andra
otryckta och tryckta källor.
Ett af de starkaste intrycken af författarens arbete, som torde
småningom tränga sig på hvarje läsare, är att Karl XILs anseende
såsom regent, statsman och äfven härförare lidit starkare afbräck än
förut, under det man med alt djupare aktning hälsar hans svenske
män, som fastän de sågo det oundvikliga olycksödet nalkas, dock
manligt höllo ut på sin post, om ock, för att tala meel Piper, cle hälclre
önskade sig döden än att se i hvilket djup af elände fäderneslandet
skulle falla. Den ödesdigra själfrådighet och otillgänglighet för alla
förnuftsskäl, som så hotande framträdt hos Karl redan under cle två
första fälttågen, utvecklades altmera under polska krigets fortgång.
Hans fader, meel i mycket liknande lynne, hade haft den lyckan att
i sin tidiga ungdom genomgå motgångens bittra skola och hade däraf
lärt för lifvet. Sonen fick ännu tidigare börja sitt lärospån, men
tyvärr i medgångens så farliga skola, och denna förtidiga lycka
förhärdade hans sinne. Narvasegern blef för oss olycksdigrare än ett
Pultawa, ty det ingaf den unge segraren den tanken, att hans vapen
voro oemotståndliga. Häraf förklaras, såsom författaren framhåller,
så mycket af Karls besynnerlig-a sätt att sköta både politik och krig
i Polen, ty han har aldrig ett ögonblick tviflat på, att han icke med
sitt goda svärd kunde, när han ville, afskära hvarje knut som annars
syntes olöslig. Ja han tyckes ofta rent af hafva föredragit att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
