Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sveriges politiska historia under konung Gustaf III:s regering af C. T. Odhner, I, 1771—1778, anm. af S. J. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODHNER, SVERIGES POLITISKA HIST. UNDER K. GUSTAF III: S REGERING. 45
tidens statsskick vid tiden för revolutionen spelat fullständigt bankrutt.
Såsom bekant har en berömd historieskrifvare, Anders Fryxell, varit
af en annan mening. Oaktadt sin förkärlek för Frihetstiden, var han
ej alldeles blind för de aristokratiska och byråkratiska missförhållanden,
som då frodades, men han antog, att de ofrälse Mössorna som bäst
voro på väg att åstadkomma en bättre sakernas ordning, då
revolutionen kom emellan, afbröt deras gagnande verk och förde vårt land
in på farliga afvägar. Af både Malmströms och Odhners
framställningar framgår också, att Mössdemokratien vid 1771—2 års riksdag
tillrustade en våldsam stormlöpning mot aristokrati och byråkrati,
men med lika visshet framgår ock, att denna demokrati härvid visade
en absolut oförmåga att åstadkomma något annat än negativa resultat.
Den nämda stormlöpningen må hafva varit till sitt syfte berättigad,
det olagliga och klumpiga sätt, hvarpå den företogs, var dock i högsta
grad förderfligt för ali lagbunden frihet; styrelsemakten blef i de nya
ledarnes händer blott ett medel att tillfredsställa enskilda syften, men
visade sig fullkomligt kraftlös, så snart det blef fråga om att hjelpa
landet upp ur det ekonomiska elände, hvari Frihetstidens hushållning
bragt det samma och som nu ytterligare ökades genom svåra
missväxter. Sorgligast trädde dock partiets politiska omöjlighet i dagen
med afseende på förhållandet till utlandet, och trots den
ohandterlighet, som de ofrälse Mössorna stundom i inre frågor kunde visa mot
det ryska sändebudet, rättfärdigas professor Odhners skarpa yttrande,
att den ryske ministern i Stockholm under de nya Mössornas välde
blott var »en satrap i ett ryskt vasallrike», fullkomligt af de framlagda
bevisen. Så kan det nu mera anses såsom ett ovedersägligt factum,
att 1772 års revolution ingalunda inneburit ett afbrott i en sund och
lifskraftig politisk utveckling, utan mänskligt att döma’ varit det enda
medlet att rädda fäderneslandet ur en fullständig stagnation med
afseende på de inre förhållandena och med afseende på de yttre ur
ett det förderfligaste beroende af vrångsinta grannar.
Yid skildringen af den krigsfara, som revolutionen framkallade,
har Odhner äfven haft en föregångare, nämligen doktor EI. Tegnér1),
och bådas undersökningar visa i hufvudsak till samma mål, ehuru
Odhner äfven angående denna sak haft åtskilligt nytt af intresse att
meddela. Det resultat, hvartill forskningen härigenom kommit i
denna punkt, kan i korthet så angifvas, att alla de tre makter, som
1769 förbundit sig för att genom upprätthållandet af 1720 års
författning göra Sverige politiskt vanmäktigt eller t. o. m. förbereda
dess undergång, blefvo häftigt förbittrade öfver revolutionen, att af
dem Preussen, trots sitt ytterst häftiga språk, innerst önskade afvända
krigsfaran, men att däremot Ryssland och Danmark verkligen voro
betänkta på att gripa till vapen, samt att Sverige undgick denna
ytterlighet blott genom några synnerligt lyckliga omständigheter, af
hvilka de vigtigaste voro Rysslands krig med Turkiet samt att oefter-
’) »Bidrag till kännedomen om Sveriges vttre politik närmast efter
statshvälfningen 1772» i Hist. Bibi. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
