Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sveriges politiska historia under konung Gustaf III:s regering af C. T. Odhner, I, 1771—1778, anm. af S. J. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODHNER, SVERIGES POLITISKA HIST. UNDER K. GUSTAF III: S REGERING. 425
af den nu nämda tidén, känner sig såsom en vandrare, hvilken lemnat
en gungande fly och omsider åter får fast mark under sina fötter.
Att påpeka alla de detaljer, som här erhållit den länge saknade
vetenskapliga utredningen, skulle föra oss för långt, och vi måste därför
inskränka oss till framhållandet af några allmänna synpunkter. Vi
hafva förut anmärkt, att ett af Frihetstidens förnämsta fel var dess
byråkratiska sjelfsvåld, att det parti, som verkligen insåg detta, visade
en absolut oförmåga att sjelf öfvertaga ledningen af rikets öden, samt
att häri en af de väsentligaste grunderna till detta statsskicks
undergång är att söka. Det är häraf klart, att, om revolutionen skall i
historien kunna framstå såsom i högre mening berättigad, den i båda
dessa hänseenden måste hafva inneburit uppslaget till ett bättre. Af
förf:s skildring framgår nu med ovedersäglig visshet, att detta var
förhållandet. Det har ofta blifvit sagdt, att Gustaf IILs politik i
mycket blott var en fortsättning af Hattarnes; prof. Odhner har här
ådagalagt, att Gustaf III från Mössorna upptog vissa sträfvanden, som
kanske voro de mest berättigade på dessas program, och däribland
just det byråkratiska sjelfsvåldets stäfjande; den räfst han efter
revolutionen företog med embetsverken visar sig i förening med den nya
löneregleringen hafva varit rent af epokgörande i den svenska
förvaltningens historia. Men på samma gång ingöt han både utåt och
inåt i regeringen en ny kraft, som visade sig’ märkbar på nästan alla
områden, men hvaraf det förnämsta resultatet dock kanske blef
införandet af ett ordnadt myntväsende, denna fråga som för
frihetstidens regeringar och ständer varit en så ödesdiger stötesten.
Naturligtvis utförde konungen sjelf ej allt detta; äran och äfven ansvaret för
den högsta ledningen dela med honom bröderna Scheffer, och planernas
utförande möjliggjordes genom biträdet af flere personer med mer än
vanlig administrativ kapacitet; men det är just det, som är utmärkande
för en regering, som förtjenar detta namn, att de dugande förmågorna
ställas på sin rätta plats och att tillfälle beredes dem att där ostördt verka.
Af dessa personer, hvilkas duglighet Gustaf III sålunda förstått att
göra fruktbringande för fäderneslandet, framträder Liljencrantz mest i
förf:s skildring, och detta med rätta. At hans stora administrativa
egenskaper och det sätt, hvarpå han använde dem till fäderneslandets
bästa, har härigenom omsider full rättvisa gjorts. Med ovedersägliga
bevis har prof. Odhner sålunda ådagalagt, att dessa första år af
Gustaf IILs regering, hvilka mången blott trott hafva egnats åt nöjet
och flärden, i sjelfva verket utmärkts af en rastlös verksamhet på
nästan alla områden, ja vid läsningen af denna skildring kan man
stundom nästan tro sig försatt tillbaka till den store riksarbetaren
Karl XI:s regering. Men därför innehåller taflan af dessa »de
lyckligaste åren af Gustaf IILs regering» ingalunda blott ljusbilder. Förf.
visar äfven, att många misstag begingos, att flärden och lättsinnet
hos konungen i förening med Karl Scheffers ytlighet ofta gåfvo färg
åt regeringsärendernas behandling, saint att stundom sjelfva de nyttiga
reformerna, såsom t. ex. med afseende på krigstuktens reformerande,
motverkades genom svagheterna i konungens karaktär. I dessa Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
