Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Svenska undervisningsväsendets historia af A. G. Hollander. I, Tiden före 1724, anm. af Ho Hd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ÖFVEKSIGTER ’ OCH GRANSKNINGAR.
falla en läsare underligt, att författaren i fråga om 1649 års
skolordning nästan i de minsta detaljer skildrar gången vid dess
utarbetande, men vid 1693 års skolordning, som dock af författaren
betraktas såsom epokgörande, nöjer sig med att omtala, att den
samma »anses vara i sin slutliga fonn ett verk, hufvudsakligen af
dåvarande biskopen i Linköping H. Spegel» (sid. 407), hvilket
omdöme sid. 434 kompletteras därmed, att denna skolordning »synes
afsedd att efter enväldets införande, oberoende af presteståndet vid
riksdagar eller möten, gifva en på modersmålet affattad kortare och
bestämdare reglering af undervisningsväsendet, särdeles i dess
förhållande till staten». Emellertid är det faktiskt, att frågan om
förändringar i 1649 års skolordning icke utgick från envåldsregenten
Carl XI eller hans rådgifvare, utan allt sedan 1664, då den väcktes
af riks- och universitetskanslern Magnus Gabriel de la Gardie, stått
på dagordningen. Det är vidare faktiskt, att icke blott Carl XI:s
förmyndareregering, utan äfven Carl XI sjelf, sedan han blifvit
myndig, tog presteståndet till råds angående skolornas organisation. Vid
den sista riksdagen före utfärdandet af denna skolordning, år 1689,
meddelade konungen till och med det då uppsatta förslaget till
skol-stadga åt presteståndet.1) Låt vara att den granskning, som nu kom
till stånd, icke var synnerligen omfattande, så visar den dock, att
författarens ofvan anförda omdöme i denna sak icke är riktigt.
Författarens karakteristik af denna skolordning sid. 434 hvilar tydligen
på osäkra förutsättningar, och måste därför äfven blifva behäftad
med oklarhet och motsägelser, hvilket äfven återverkar på författarens
tyvärr alltför kortfattade redogörelse för de i början af Frihetstiden
framträdande nya ideerna.
Vi måste härmed afbryta vår granskning. Vi tro oss genom
det ofvan anförda hafva tillräckligt ådagalagt, att många af cle
resultat, till hvilka herr H. kommit, icke äro nya samt att bland de
nya flere åtminstone äro långt ifrån oomtvistliga. Men hvad vi här
hunnit skärskåda är blott en högst obetydlig del af det rika material,
som här föreligger. Värdet af att äga detta samladt är icke ringa,
och vännerna till vårt lands kulturhistoria, och särskildt dess
skolhistoria, böra vara herr H. uppriktigt tacksamma för de mångåriga
mödor, lian nedlagt på detta arbete. Låt vara, att, såsom herr II.
sjelf medgifver, däri »mycket kan vara att beriktiga, fullständiga och
ifylla», så innebär det onekligen en god »anvisning till en från
vidgad synpunkt företagen kulturhistorisk behandling af ämnet». På
samma gång vi därför lifligt anbefalla den föreliggande delen och
särskildt cle vid slutet af de större perioderna intagna, synnerligen
innehållsrika öfversigterna åt vännerna af vår kulturhistoria, tillönska
vi den ärade författaren år och krafter att kunna fullfölja teckningen
af vårt undervisningsväsendes historia ända fram till våra dagar.
Jfr härom Hernlund, Bidrag till den svenska skollagstiftningens historia
1718—1760, sid. 13 ff.
Hö Hd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
