Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan III och Filip II. Depescher från det spanska sändebudet till Sverige kapten Francisco de Eraso 1578—1579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
JOHAN III OCH FILIP II.
draga till att Ers Majestät nu och alltid skulle blifva hans gode
vän och broder; härför tackade han mig mycket och visade
förnöjelse däröfver, hvarpå han tillstod att Gud bevisat honom så stor
nåd att han kommit till kunskap om honom [eller, om henne,
nämligen religionen] och att det bedröfvade honom att ej kunna visa
det eller låta den iakttagas i alla sina stater, af fruktan att den
goda grundval han höll på att lägga skulle gå förlorad, ty om
konungen af Danmark finge veta det, skulle han ej dröja åtta dagar
med att förklara honom krig. Äfven är drottningen mycket sträng
katolik (hon är mesta tiden lam af podager, hvarför jag ännu ej
uppvaktat henne). Han låter uppfostra två sina barn i vår heliga
romersk-katolska lära och det går så långt, att, så ofta prinsessan,
som heter Anna, får tag i någon kättersk bok, tillhörig hennes
moders damer eller tjenarinnor, gömmer hon den, tills hon kan få
bränna upp den. Prinsen, som heter Sigismundo, och som tör vara
mellan 14 och 15 år, går med fadern till luthersk gudstjenst och
predikan, men detta smärtar honom och äfven fadern i högsta grad,
ehuru de af ofvan nämda anledning ej kunna göra annorlunda.
Grefve Pedro Braa, [Peder Brahe], konungens kusin och Erik Sparre,
hvilken är något slägt till honom, hans vicekansler, äro mycket
förbundna med vår religion och veta allt det, som konungen hyser
inom sig sjelf, ty de äro personer med mera gunst hos honom än
någon annan.
Då jag framstälde for Hans Kongl. Maj:t det, som jag fått i
uppdrag att framföra, och förde honom till minnes hvad hans
ambassadör Pontus De la Gardie å hans vägnar erbjöd Ers Majestät,
och han väl uppfattat detta, sade han mig slutligen att jag skulle
lemna honom det alltsamman skriftligt, såsom jag då sagt det
rnunt-ligen, och därmed tog jag afsked af honom för den gången.
Efter att hafva gifvit Hans Majestät konungen af Sverige den
promemoria som han bedt mig om angående det som jag å Ers
Majestäts vägnar här tänkte underhandla om, och då det syntes mig
ej vara skäl att begära mera än det som han genom sin ambassadör
Pontus de la Gardie erbjudit, samt att, om Hans Majestät
händelsevis önskade något nytt, han måtte säga mig det muntligen eller
skriftligen, på det jag måtte kunna lemna Ers Majestät underrättelse
därom och Ers Majestät bestämde efter sitt behag; så sände han
mig efter förloppet af fyra eller fem dagar svar med sin sekreterare
Tipotius, hvari han hänvisade till de artiklar som han säger don
Juan de Çuniga hafva skickat från Rom och det som han här
vil-korade med Antonio Pasevino och hvilka han för detta ändamål lät
öfverlemna till mig; jag sänder dem nu till Ers Majestät och till
Hans Höghet kopia däraf, på samma sätt som man gifvit mig dem.
Hvad beträffar de två hundra tusen scudi, som han säger böra
levereras, har det synts mig vara en allt för högt tilltagen pant, då
man ej vet när eller huru stor flotta Ers Maj:t har behof af, ej häller
omkostnaden därför^ synnerligast om Ers Maj:t skall bemanna dem
med egna soldater. Hvarför jag svarat att den person som Ers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
