Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan III och Filip II. Depescher från det spanska sändebudet till Sverige kapten Francisco de Eraso 1578—1579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 JOHAN III OCH FILIP II.
krig, äfven om de se segern i handen; utan äfven upprorsmännen
mot Ers Majestät (de nämligen som bo här) tillstå öppet att
borttagandet af detta sund skulle vara att taga från dem ali deras makt,
hvilket ju också är sant, och de äro därför icke litet rädda därför,
och äfven England skulle hafva skäl att frukta.
Denna expedition skulle kunna göras med lika lätthet både
vinter- och sommartid, emedan några vattendrag som man måste
passera tillfrysa; och senor don Juan skulle kunna låta sända två
eller flere italienare förklädde till handlande för att undersöka detta,
ty i konungens af Danmark hufvudstad drifva italienare handel, och
eljes under förevändning att resa öfver till Sverige, ty på ett eller
annat sätt är det en lätt sak att undersöka det och få veta, om
förhållandet verkligen är så.
Likaledes skulle det vara af stor vigt att Ers Majestät läte
underhandla med konungen af Polen om att han hindrade utförseln
från sitt rike af hvete och andra saker till Flandern och England,
ty hvete-utförseln hvarje år uppgår till en summa af 200
skeppslaster. Jag har talat med den ambassadör som reser dit å
konungens af Sverige vägnar, och han säger att man skulle dö af
hunger i nämda länder, om något sådant skedde, och dem skulle
äfven fattas virke att bygga skepp af, hvilket virke föres äfven från
det hållet lika så väl som från dessa riken. Jag slutar med att
säga att nyckeln till allt detta är just nämda Öresund. Han
[nämligen den af Johan III sända ambassadören till Polen] är bördig
från Danmark och skickades från konungen därstädes till Ers Maj:t,
då Ers Majestät senast var i Barcelona; han heter Andrea Loric,
[Lorich] och har jag försökt allt hvad jag kunnat att draga honom
öfver på Ers Majestäts sida, och han säger sig nu vara fast besluten
därtill, hvarpå han ock gifvit sitt hedersord. Jag tror att med
en liten gåfva skulle han göra det ganska nitiskt.
Här har det berättats som mycket säkert att Hans Höghet vid
en sammandrabbning som han haft med rebellerna, förlorat 12—14
tusen man och att han dragit sig tillbaka till Luxemburg och att
efter denna seger 7 stycken platser gifvit sig åt rebellerna. Jag
har sökt få reda på hvarifrån denna berättelse utgått och funnit att
det var från en tjenare hos Pontus de la Gardie, som skickats till
Tyskland sedan jag kommit hit; denne har skrifvit dessa nyheter
till en af sina kamrater härstädes; äfven hafva Holländare som
nyligen kommit därifrån förtäljt dem det; men jag håller det likväl för
löst pladder och tror att de säga hvad de önska. Här har detta
väckt så stor uppståndelse, att jag har haft möda att lugna sinnena,
som äro så föränderliga att jag aldrig sett något liknande; men de
äro likväl icke i allo tillfredsstälda med att jag vederlägger den
dåliga underrättelsen, emedan jag ej med bref kan styrka motsatsen;
de senaste bref jag här fått från Hans Höghet äro nämligen daterade
den 20 nästlidne Juni; och doktor Zacharias som kommit hit från
hertig Karl, hans herre, sade mig att han ansåg det fullkomligt
Hist. Tidskrift 1886. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
