Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
S. J. BOETHIUS.
Stockholm, dit lian så väl som flere stämd är, men när de
komma fram, skola de icke mycken tack förtjena»1). Till Nils
Gyllenstjerna sände hertigen nu ett nytt kallelsebref, ocli då
denne ej svarade därpå, lät han genom ett särskildt bud
af-fordra honom »visst besked». Af det svar, som Gyllenstjerna
slutligen afgaf, ser man, att ban, skyllande på sin ålderdom
och klagande öfver de många herredagarna, meel vanlig
försigtighet sökt undandraga sig att deltaga i den kritiska
sammankomsten. Hertigen skref då, att han visste, det Gyllenstiernas
ålderdom behöfde ro, ocli att det var ingen mera emot än
honom, att så många samqväm måste hållas, men att orsaken
var att bref och löften ej höllos ocli allmänna beslut ej
efter-kommos. Om ej riksråden själfva bedt hertigen öfvertaga
regeringen, skulle ingen blifvit besvärad med dylika kallelser,
men som han nu var regent, måste lian underrätta om rikets
behof. Själf afsade lian sig allt ansvar, ifall andra ej ville
fullgöra sitt ämbete, och till sist uppmanade lian Gyllenstjerna,
efter denne ej kunde besöka flera samqväm, att skriftligen
förklara, huruvida 1m ämnade blifva vid Söderköpings beslut.
Några dagar därefter förfrågade han sig emellertid ånyo, om
drotsen verkligen ej ville komma, och denne lofvade nu att
infinna sig2). I början af Augusti finna vi honom också i
Stockholm. Bättre tur hade däremot Hogenskild Bjelke. Den 10
Juli frågade hertigen honom, om han ville komma till
Stockholm samt blifva vid Söderköpings beslut, men denne
»anfäktades» nu af en »långlig» sjukdom — vattensot synes han själf
hafva befarat, men en »doktor», hvilken hans broder Ture
meddelade »alla svaghetens omständigheter», gaf hopp 0111 att det
ej var så farligt — och ban blef på grund häraf borta från
bela sammankomsten. Hertigen tog hans anförda förfall saint
löfte att stå fast vid riksdagsbeslutet till godo och inskränkte
sig i sitt svar till att uttala en förhoppning, att han måtte
blifva bättre, så att han åter kunde göra sitt kall till fylles3).
För efterverlden har hans frånvaro medfört den fördelen, att
S. Banér till Hog. Bjelke den 10 Juli 1596. Med anledning af
hertigens otålighet återkommer han till Ostgötaherrarnes vanliga klagan, att »man
gerna ville hänga grimman öfver halsen» på dem. I samma bref säger han
sig följande vecka ämna afresa till Stockholm. Hist. Bibi. II. sid. 289 och 290.
Den 3 Augusti var han åtminstone i Stockholm.
2) Karls Reg. den 6, 9 och 14 Juli 1596.
3) Hist. Bibi. II. sid. 291. Karls Reg. den 23 Juli 1596.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
