Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 9 4-—1 5 96. 57
botten förhånades och kränktes, under det att de, hvilka
varit hos hertigen och utverkat dem, behandlades såsom
upprors-makare. Hertigens sändebud till Ryssarne lät han anhålla,
borttog deras bref och skickade sig som till örlig1). Under
dessa förhållanden blef hertigen allt mer öfvertygad om
nödvändigheten af, att Flemming liksom bröderna Stenbock bragtes
till underdånighet, måste det också ske med våld.
Därförutan syntes honom den i Söderköping stadgade
ordningen endast skola blifva ett tomt sken, och kraftåtgärder,
vidtagna i dylikt syfte, ansåg han fullkomligt lagliggjorda
genom riksdagsbeslutets stadgande, att de, som ej ville
underkasta sig det samma, skulle anses såsom rikets oroliga och
afson drade lemmar, hvilkas myndighet borde minskas och
förkortas. Därför återkom han nu med ännu större ifver än
under våren till frågan, om hvilka åtgärder borde vidtagas mot
Flemming. Ja, yrkandet på dennes betvingande blef i själfva
verket kärnpunkten i den nu följande underhandlingen mellan
honom och rådet, och det var detta Karl framför allt åsyftade
med sitt ständigt återkommande tal om hållandet af
riksdagsbeslutet. Men en dylik tillämpning af detta, särskildt sedan
konungen protesterat mot hela riksdagen, var just egnad att
låta de revolutionära konseqvenser ohöijdt framträda, som
rådet mest af allt fruktade, och som det hittills så
omsorgsfullt sökt undgå, och knappt hade underhandlingarne börjat,
förrän Karl från konungen erhöll ett nytt bref, hvilket ännu
tydligare visade, att detta skulle blifva fallet.
Denna skrifvelse, hvilken den 3 Juli öfverbragtes till
hertigen af Mårten Kerner såsom svar på hans beskickning2) och
som är affattad med en talang som synes häntyda på en
skickligare penna än konungens, ställer i skarp belysning den
olikhet i uppfattningen af de statsrättsliga principerna, som utgör
en vigtig förklaringsgrund till att konflikten mellan Sigismund
och Karl slutligen ej kunde lösas utan en revolution.
Sigismund nöjer sig här ej med att mot » föregifvande!», att han i
1) Forssman, Klubbkriget ss, 142 och 198. Grönblad, Handlingar
rörande Klubbekriget, III, sid. 63. Enligt Gustaf Baners berättelse (den IG
Maj) hade Flemming låtit halshngga några bönder, »fadren med sonen och
sonsonen», som varit i Stockholm och klagat öfver borglägret. Hist. Bibi. II, sid.
288. — Jämför äfven Karl till rådet den 13 Juli.
2) Se Hist. Tidskr. 1885 ss. 51 o, f. Konungens bref finnes i afskrift
bland Acta Hist. och är dateradt den 3 Maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
