Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
S. J. BOETHIUS.
tid underrättats om Söderköpings riksdag, framhålla, att han
först hade bort få veta, hvarför en riksdag var nödig och att
sedan hans samtycke bort inhemtas, utan med anledning af
ett hertigens yttrande, att denne äfven i hans närvaro vore
berättigad att hålla dylika samqväm, upptager han till
granskning hans teori om ständernas rätt att i trots af eller med
åsidosättande af konungen ingripa i vården af rikets
angelägenheter1). Han förmådde, säger han, ej inse med hvad rätt
hertigen i hans närvaro kunde sammankalla ständerna mot hans
vilja, »hvar icke vilja för lag ginge». Något sådant hade ej
häller skett, sedan Sverige blef arfrike, och det vore »fast
ohörd t», att man utan öfverheten skulle hålla sådana
allmänna samqväm eller nya lagar och stadgar göra, konungen
icke allenast oveterligt utan ock emot, »hvilket andra i deras
fria valriken näppeligen djärfves att våga». Nu hade det dock
skett 2 resor2) utan annan grund än deras egen fria vilja och
begäran, som det åstundat, och därför — fortsätter han — »är
befruktandes att sådan tillstädjelse, till hvilken Ers Kärligliet
orsaker och tillfälle gifver, skall vara det förnämsta, som oss
och vår kungliga slägt ifrån regeringen och E. K. själf med
sina arfvingar med tiden ifrån sina rättigheter tränga kan,
medan en part ju tillfälle alltid sökandes varder att yrka på
det, som vanligt varit hafver och därtill allehanda orsaker
och tillfälle söka skola3)». I hertigens yttrande, att genom
, konungens protest mot Söderköpings beslut ständernas
förnyade trohetsförsäkran skulle blifva ogill och kraftlös4), för-
!) Med afseende på hertigens reversal vidhöll konungen sitt påstående,
att Karl därigenom lofvat att ej sammankalla ständerna, och sökte nu styrka
detta genom att sända en afskrift af reversalet (det vore onödigt svara något
härom, då saken i sig var klar, men han sände en kopia, »af hvilken E. K.
kan se, om sådant är utlofvadt eller ej»). Antingen har här en förfalskning
egt rum eller ock var kopian tagen af det förslag till reversal, som konungen
framstält, men hertigen förkastat. Jämför Hist. Tidsler. 1885 sid. 52 och >’Om
den svenska högadeln» etc. sid. 129.
2) Första gången väl i Upsala 1593.
3) Menas härmed rådet? — Fullkomligt ärlig är nog denna kritik
icke. Hertigens mening var att ständernas ingripande endast då borde komma
ifråga, när hela samhällsordningen stod på spel. Konungen åter resonerar,
som om hertigen skulle vilja låta ständerna när som hälst och godtyckligt
ingripa, och får härigenom fram, att konseqvensen måste blifva den bestående
samhällsordningens (arfrikets) undergång. Emellertid måste erkännas, att
hertigens uppfattning erbjöd en svag punkt, nämligen svårigheten att i praxis
bestämma, när ständerna borde få träda emellan, och onekligen var därför den
anfallspunkt man valt skickligt funnen.
4) Jämför Hist. Tidskr. 1885 sid. 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
