Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
S. J. BOETHIUS.
riktad mot konungen, hans ätt och hans myndighet, ntan
endast mot dem, som sökte förföra honom. Slutligen afgaf han
med afseende på koungens väntade hemresa det uti a tand et,
att, om konungen ville föra med sig en större främmande
truppstyrka och riket härigenom kunde hotas med någon fara,
hvilket antagligen skulle blifvit händelsen, om »den papistiska
hopen» varit starkare och större vid konungens förra besök,
borde man bedja konungen afstå därifrån »och ständerna dem
hit in att komma kort och rundt intet tillstädja», hvaremot
man icke borde motsätta sig, om konungen blott ville hafva
med sig några få utland ingår1)
Hade Karl af de öfriga riksråden lyckats erhålla ett
utlåtande i denna stil, skulle underhandlingarna mellan honom
och dem snart varit bragta till lyckligt slut, men Axel
Lejonhufvud var den ende, hos hvilken han nu fann ett dylikt
tillmötesgående mot sina önskningar. Af den samstämmighet,
som på våren hade rådt mellan honom och Erik Sparre,
märker man ej vidare några spår, utan denne hade nu tydligen
helt och hållet återgått till rådspartiets gamla politik att söka
undvika alla mera vidt utseende åtgärder, och under hela den
följande underhandlingen finnes intet, som tyder på någon
meningsskiljaktighet mellan honom och lians gamla meningsvänner
inom rådet. Det var i medlet af Juli s<*ni hertigen från de
i Stockholm qvarblifna riksråden mottog det nya utlåtande som
han begärt om.de finska angelägenheterna2) men dessa tillstyrkte
ej däri en sådan »exekution» af riksdagsbeslutet, hvartill
Lejonhufvud rådt och hvartill hertigen antagligen hoppats att äfven
de nu skulle råda. Ja de yttrade sig ej ens om det föreslagna
brefvet till Finnarne, hvarom han närmast begärt att få veta
deras mening3), utan de synas hafva inskränkt sig till att med-
*) Lejonhufvuds bref är tryckt i Grönblads Handl, om Förhållandena i
Finland 1592—96 I, ss. 78 o. f. Det är dateradt Nyköping, s. d. utan utsatt
årtal, men Grönblad hänför det till 1595 eller 1596. Af innehållet är alldeles
tydligt att det senare är det rätta, och allt talar för att det härrör från
Lejonhufvuds ofvan omtalade besök i Nyköping, hvilket slutade den 8 Juli.
2) Den 13 Juli beklagade Karl sig öfver att riksråden ännu ej svarat om
Flemming. Deras skrifvelse, som jag ej sett, torde således hafva ankommit under
tidén mellan denna dag och den 17, då hertigen besvarade den.
3) Detta framgår af hertigens svar. Säkerligen innehöll deras bref ei
häller något om det af Lejonhufvud tillstyrkta förbudet mot införande i riket
af en större utländsk här. Ar min ofvan sid. 62 n. 2 framstälda konjektur
riktig, att det där meddelade brefvet af den 21 Juli var det af hertigen före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
