Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94–1 5 9 6. 65
dela honom en af dem uppsatt vederläggning af eller
»ent-skyllan» mot Flemmings skrifvelse. Efter mottagandet af detta
bref nöjde sig ej hertigen med att såsom hittills försigtigt
känna sig för hos riksråden i Stockholm med afseende på den
finska frågan, utan han gick dem nu närmare in på lifvet,
hvartill möjligen äfven bidrog den visshet han vunnit om att han i
A. Lejonhufvud kunde påräkna ett stöd för sina planer. I
sitt svar af den 17 Juli förklarade han, att han visserligen
lät sig behaga och visste föga att ändra i deras ursäktbref mot
Flemming, men att han ej trodde, att det samma skulle
förekomma fäderneslandets olycka, då äfven konungen beskylde
rådet för att handla orätt och uppmanade Finnarne att ej
samtycka till Söderköpings beslut, och i en »sedel» fäste han
herrarnes uppmärksamhet på, att äfven om de gjorde sin
ent-skyllan, hvilket han ej hade något emot, så blefve därmed
blott de själfve hulpne. »Andra,. som för skadan och i nöden
sitta, tacka Eder där intet för». Hans råd var därför att först
begära af konungen, att han bättre må komma i håg »sin ed,
löfte och tillsägelse», och att under tiden hålla sig till Söderköpings
afsked, ty om så skedde skulle herrarne snart förnimma, att
saken finge en bättre utgång än om man oupphörligt sköte
upp, hvarigenom »elden endast dagligen blefve större».
Sedan han därefter påpekat, att Flemmings stora rustningar
endast kunde vara riktade mot honom och rådet (»oss»),
alldenstund riket hade fred med främmande makter, men
hertigens tjenare af Flemming behandlades såsom »bannlyste»,
uppmanade han herrarne att uttryckligen förklara, om de
ville blifva vid Söderköpings beslut och konungens ed. Ville
de det, skulle det blifva råd i saken och för alla kunnigt,
huru Flemming och andra handlat, men om de fortfarande
endast ville uppskjuta med att fullkomligt förklara sig, då
måste han antingen genom att sammankalla en riksdag eller
ock genom utsända bref gifva ständerna tillkänna, huru sakerna
stodo, samt kunde ej vidare »på sätt som nu sker» befatta sig
med regeringen, hälst konungen i sitt bref sagt, att han ej
längre önskade det, utan antingen själf eller genom skrifvelser skulle
göra en ny förordning om regeringen. Att Karl härvid dock ej
slagna brefvet, har Karl, då rådet sökte undanflykter, på egen hand skrifvit
enlighet med sitt förslag, ty alla de a. st. nämda brefven hafva afgått.
5
Hist. Tidskrift 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
