Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
S. J. BOETHIUS.
ansvaret för alla rikets olyckor på dem — eller några få i
bland dem såsom Flemming gjorde i sitt sista bref — så
nödgades de afsäga sig rådsembetet, hvarjämte de ännu en gång
uppmanade hertigen att i och för regeringens skötande med
första komma till Stockholm.
Härmed hade rådet sålunda framlagt sitt program. Som
man ser gick det ut på att utan uppoffring af fäderneslandets
säkerhet söka undgå en ohjälplig brytning med konungen. Huru
vida detta verkligen kunnat vinnas genom de föreslagna
åtgärderna, må emellertid betviflas. Det är föga troligt, att
konungen skulle medgifvit, att Flemming, i hvars militäriska välde
Öfver Finland han tydligen såg sin förnämsta säkerhet, under
hans frånvaro kallades därifrån för att inför sina fiender
underkastas den ovissa utgången af en rättegång, eller att han
kunnat förmås att afstå från hvad som utgjorde konfliktens
egentliga kärna: det förvaltningssystem, hvarigenom han hoppades
oskadliggöra den honom aftvimgna försäkringen och kunna leda
Sveriges angelägenheter efter sina önskningar. Härvid må
emellertid den ursäkt gälla, som herrarne själfva anförde i sitt
betänkande nämligen att de »såsom andra människor» ej kunde
veta, huruvida »utgången alltid skall svara mot rådslaget».
Erkännas bör också, att, om rådets försoningsplan kunde
misslyckas, så kunde åter hertigens planer leda till ett allmänt
inbördes krig, och att riksråden gerna ville undvika ett sådant må ej
förtänkas dem. Frågan blir emellertid då, huruvida ett
inbördes krig är den värsta olycka, som kan drabba ett land,
om ej omständigheterna kunna vara och då verkligen voro
sådana, att man borde underkasta sig dess faror för att undvika
ännu större. Att döma af riksrådens egna ord voro dock de ej
af denna åsigt, ty i betänkandet förklarade de »inbördes krig
och oro» för något, »hvilket alla människor genom alla
möjliga sätt och medel böra undvika och förekomma».
Om Klas Bjelkes och Posses besök hos hertigen på
Gripsholm berättar Knut Persson, att det mottagande de rönte var
föga nådigt; att hertigen efter måltiden, då Bjelke börjado
»blifva något vid rus», yttrade: Till att dricka och akta
vinglaset det tjenen I till, men att beflita Eder om riksens
beställningar, som denna tids olägenhet tillsäger, det hafven I
litet bekymmer om»; att de därefter fingo ett snöpligt afsked,
men att Karl dock denna tid varit väl tillfreds med Posse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
