Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen. Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94–1 5 9 6. 75
Han tog vidare fasta på herrarnes löfte att skrifva till
konungen, såsom varande en lämplig åtgärd vid sidan af de
andra, och de invändningar mot »den finska resan», hvartill den
väntade legationen från Polen kunde ge anledning, tillbakavisade
han med den förklaringen, att sändebuden kunde framföra sitt
ärende, äfven om de måste resa efter rådet till Finland.
Ville emellertid herrarne ej gå in på detta förslag, då
förklarade han ånyo, att han nu ej ville komma till Stockholm utan
skulle till den 29 September nedlägga regeringen, hvarjämte ban
sände dem ett koncept till den ursäktsskrifvelse, som han i
detta fall ämnade låta kungöra för ständerna i landsorten. I
sammanhang härmed återkom han äfven till sin hotelse att
köpa sig ro genom att låta konungen få fria händer med
afseende på religionen, men bad tillika herrarne besinna, »med
hvad godt samvete man det göra kan» eller hvad godt skulle
följa af att på sådant sätt träda från »beslutna handlingar».
Slutligen förklarade han, att de hjälpsökande från
Finland och andra orter hädanefter finge vända sig till rådet,
efter som hans försvarelsebref ej hjälpte och han ej längre
kunde underhålla dem x). ’
Härmed hade således nu äfven hertig Karl fullständigt
framlagt sina afsigter. Hvad följden skulle blifvit, om de
kommit till utförande, står naturligtvis ej häller i mänsklig
makt att afgöra; efterverlden kan såväl med afseende därpå,
som med afseende på rådets förslag endast mot hvarandra
väga de olika sannolikheterna. Det kan sålunda vara möjligt,
att den föreslagna expeditionen verkligen, såsom rådet fruktade,
skulle tändt det inbördes krigets brand2), men en möjlighet är
också, att, om riksråden på ett kraftigt sätt uppträdt i
Finland, de med den stora auktoritet, som de egde i synnerhet
bland adeln, skulle kunnat åstadkomma ett allmänt affall bland
Flemmings anhängare, och hade på detta sätt enigheten inom
riket blifvit återstäld och folkets olika klasser allmänt
sam-manslutit sig kring Söderköpings beslut, då är det ej alldeles
otänkbart, att Sigismund, så obeslutsam och trög som ban till
En skrifvelse af den 10 Augusti i Reg. visai-, att han verkligen sände
en mängd klagande till rådet i Stockholm.
2) Enligt Verving sid. 295 har Sigismund verkligen gifvit Flemming
fullmakt att göra motstånd, i fall hertigen gick öfver till Finland, samt äfven
att med vapenmakt hemsöka Sverige, om där något foretoges mot konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
