Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen (forts.). Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
S. J. BOËTHIUS.
Sveriges krona samt inga befallningsmän förordnas mot hertigens
och rådets vilja.
Emellertid skulle hertigen nu finna, att herredagen ej var
lika villig ingå på hans önskningar som riksdagen. De
närvarande adelsmännen hafva antagligen i allmänhet låtit sig
ledas af rådet; till Stockholms borgerskap hade hertigen, som
vi veta, länge stått i spändt förhållande, och en tvist, som
uppkommit mellan honom och ärkebiskopen bidrog säkert att göra
de närvarande presterna mindre medgörliga, och hertigen var
också föga beläten med deras uppträdande1). I dessa
förhållanden i förening med det intryck, som legationen gjort2), torde
man finna förklaringen till att herredagen, såsom det vill synas,
helt enkelt undandrog sig att svara på hertigens punkter.
Riksråden däremot svarade, att de ej ville vika ifrån
öfverens-koinmelsen 0111 regeringen, påminte om sin begäran, att
hertigen fortfarande ville stå i spetsen för styrelsen, samt lofvade
att ursäkta och tillbörligen försvara så väl sig som hertigen
med afseende på alt, som med »sammhälligt råd» var gjordt
till konungens trygghet och fäderneslandets välfärd3), men på
hertigens öfriga fordringar synas ej häller de hafva inlåtit sig.
Däremot bådo de hertigen utsätta tiden för prinsessan Annas
bröllop, samt tyckas äfven hafva påmint om den ryska
frågan4); ty hertigen förklarade den 14 Oktober, att brefvet om
Kexholm var färdigt, men att han tvekade att afsända det på
grund af Flemmings »regemente» samt ovissheten om konungens
önskningar. Med afseende på bröllopet svarade han, att det ej
kunde ega rum, då Sigismund förbjudit undersåtarne att
utgöra någon hjälp0) samt till andra ändamål anslagit de
vanliga inkomsterna. För löftet om försvaret tackade han, men
*) Se Norlin, »Svenska kyrkans historia efter reformationen» ss. 132 o. f.
Af Loenbom, Hist. märkvärdigheter II, sid. 131, framgår, att Lindorm Nilsson
sedermera tackat ärkebiskopen för att denne genom sin stadighet bidragit till
att hertigen lemnade regeringen.
2) Att legaterna inverkat på ständerna säges uttryckligen af
Chesne-copherus, a. a.
3) Att de också höllo detta löfte ses af det gemensamma svaret till de
polska sändebuden (se ofvan ss. 101 o. f.).
4) Rådets skrifvelse har jag ej sett, men dess innehåll framgår tämligen
af hertigens svar.
5) Syftar på bref från konungen, hvarigenom utgörandet af éde i
Söderköping beviljade skatterna förbjöds och som af de svenska sändebuden
utspridt^ i landsorterna. Se hertigens inlaga till herredagen den 29 Oktober.
Verving I, sid. 297, omtalar äfven dessa bref, men säger, att undantag i dem
gjorts för prinsessan Annas brudskatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
