Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen (forts.). Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 9 4—1 5 9 6. 111
förklarade nu, att hvarken rådet eller andra ärliga män kunde
vänta, att han längre skulle befatta sig med regeringen, då
Flemming och Gustafssönerna sattes bredvid honom i
»regementet» och han utan att kunna hjälpa måste höra undersåtarnes
stora klagan, »där nästan ett stenhjärta måste hafva
medömkan öfver och sig förbarma». Så snart han affärdat
sändebuden ämnade han därför också resa hem till sitt1).
Emellertid finner man, att hertigen den 16 Oktober
under ett samtal med några medlemmar af riksrådet gjort ett
ytterligare försök att förmå detta att ingå på hans fordringar,
och sålunda nödgades herrarne ändock åter inlåta sig på de
ömtåliga frågorna. De närvarande svarade »någorlunda» på
hertigens framställning, men sedan man fått tid att besinna
sig, uppsatte samtliga riksråden med undantag af Axel
Lejonhufvud ett vidlyftigt betänkande, som visar att dessa herrars
tålamod nu var uttömdt, ty svaret var tydligen afsedt att befria
dem från ytterligare spörsmål af detta slag. Genom denna
skrifvelse gjordes också om sider slag i saken. På hertigens
förnyade fråga, om det var nyttigt, att han fortfore med
regeringen, svarade de, icke utan en viss otålighet, att de som
människor icke kunde med säkerhet veta något om nyttan eller
skadan, »efter sådant är Gud allena bekändt», men att de
trodde, att det icke vore nyttigt, om hertigen öfvergåfve den.
Att »de åtskilliga regeringsordningar», som uppkommit, särdeles
i Finland, blefvo afskaffade, förklarade de sig önska lika lifligt
som hertigen, men de ansågo, att det endast borde ske på
sådant sätt, att man, framhållande den finska allmogens lidande,
bönfölle hos konungen om en ändring samt dessutom skrefve
till Finland och möjligen sände dit »två beskedlige af adeln,
dock med intet annat följe än deras nödtorftige tjenare», för att
ransaka om klagomålen. Desse i förening med två finske
adelsmän skulle då äfven Öfverlemna Kexholm till Ryssarne.
Angående Erik Gustafsson uttalade de den förmodan, att ban
i enlighet med sitt bref skulle göra ett med dem och
tillbörligen sköta sitt ämbete, men med afseende på Karl Gustafsson
rådde " de? att han skulle kallas till Stockholm för att uppvisa
*) Två skrifvelser i Reg. från samma dag. Den 16 Oktober vidtog han
nu nya åtgärder för att utestänga K. Stenbock från Småland och den 20
Oktober befallde han Anders Olofsson och Karl Bengtsson att föra befälet på
Elfsborg och ej där insläppa Erik Stenbock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
