Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen (forts.). Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
S. J. BOËTHIUS.
skarpa, men han förklarade tillika, att han varit nödsakad
försvara sig som han gjort mot de beskyllningar, för hvilka
han så »oförmodligen» blifvit föremål, och hänvisade till sitt
sändebuden redan meddelade beslut att nedlägga regeringen
och sammankalla ständerna såsom det bästa sättet att undvika
vidlyftighet1). Som ofvan är nämdt, är också svaret i sin
slutliga form dateradt och således väl äfven öfverlemnadt till dem
redan samma dag, som denna skriftväxling egde rum, och visst
är att däri fortfarande qvarstodo uttryck och vändningar, hvilka
med skäl kunnat synas riksråden och sändebuden egnade att
framkalla »vedervilja, misshag, olämpa och vidlyftighet».
I detta svar uppgifves, att det äfven var föranledt af
de polska legaternas uppdrag, och det bemöter utförligt jämväl
de i konungens bref med Kerner2) framstälda
beskyllningarne. Innehållet är delvis tämligen likartadt med hertigens
och rådets gemensamma svar, och särskildt är detta förhållan-
*) »Högborna furstes och herres, herr Karls etc. svar uppå de utskickade
svenska sändebuds betänkande, hvilket de skriftligen öfverantvardat hafva den
23 Octobris 1596 uppå de punkter, som H. F. N. dem med riksens råd att
öfverväga framsatt hafver. Actum Stockholm ut supra». Med anledning af att
sändebuden i sitt »betänkande» yttrat, att de icke »fullkomligen sagt H. F. N.
ifrån regeringen», förklarade hertigen i detta sitt svar, att han ej tillerkände
dem rätt att vare sig »fullkomligen eller ofullkomligen» göra det och att
själfva det afsked, de bekommit, visade, huru vidt han afsagt sig regeringen,
nämligen med ständernas föregångna vetskap och samtycke, hvarefter han
tilllägger: »och där H. F. N. skulle befatta sig med regeringen härefter, så
skedde det icke för deras (sändebudens) skull . . . utan för riksens ständers
enhälliga samtycke, hvilka H. F. N. därtill bedit och kallat hafva, utan
hvilkas vetskap och vilja H. F. N. icke häller alldeles vill skilja sig därifrån, med
mindre han dem därom till förene veta låter». På deras påstående, att de
fogligt utfört sitt värf, svarade han, att han var dem föga tack skyldig, och
på deras förmaning att ej sammankalla någon ny riksdag: att den
(förmaningen) vore onödig, emedan han nu lika litet som i Söderköping ämnade
företaga något, som ej voire »försvarligt för Gudi och mannom». Med anledning
af sändebudens utlåtande om Kexholm förklarade han, att konungen för länge
sedan bort meddela sin vilja därom och att det varit bättre om sändebuden
haft sådana värf än en hop beskyllningar. På deras begäran om
försäkrings-bref för Flemming svarade han, att han ej ämnade tillfoga denne någon orätt,
utan hänsköt hans förhållande »till rätten och tiden», och på deras påminnelse
om prinsessan Annas bröllop: »det hörer penningar till att köpa ett par
nya skor». Den följande dagen understälde han ånyo rådets och sändebudens
betänkande ungefär samma punkter under förklaring, att han ville vara
ursäktad, om försummandet af hvad han sålunda påpekade medförde någon skada
för riket, samt att han icke vidare ville befatta sig med »riksens vårdande
saker», förr än han hört ständernas mening, hvilka han ämnade sammankalla
till 14 dagar efter tjugondedag jul. Emellertid borde undersåtarne få veta, till
hvem de borde vända sig med sin klagan. Reg.
2) Se ofvan s. 57. I »Mandata» uppges det vara dateradt den 30 April.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
