Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen (forts.). Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94–1 5 9 6. 119
ligen har en hvar mer eller mindre tydligt känt, att ögonblicket
var af ödesdiger betydelse för deras och fäderneslandets öden.
Emellertid uppsattes ett skriftligt svar. Det är tydligen
författadt af rådet och utgör i hufvudsak en apologi för dess
handlingssätt, men rådets inflytande öfver herredagen visade sig
däri, att det lyckades förmå samtliga de närvarande att förena
sig därom1). Det framhålles i denna skrifvelse, att den
förnämsta meningsskiljaktigheten mellan hertigen och rådet bestått
däruti, att detta ej ansett rådligt, att »skepp, skytt och
krigsfolk» skulle användas vid de underhandlingar, som hade till
ändamål att återställa ordningen i Finland, och denna uppfattning
försvaras därmed att en sådan »tillredning» skulle varit
misstänkt och kunde hafva uppväckt inbördes krig samt att en
»vänlig handel» kunnat ske »med mindre följe». Rådets
förhållande till Erik Gustafsson försvaras med en hänvisning till
dennes eget bref; med afseende på Arvid Gustafsson anföres,
att denne redan var skild från sin »befallning» samt själf
förklarat sig ej vidare vilja hafva någon sådan, utan ämna
begifva sig till konungen, och med afseende på Karl Gustafsson
erinras om rådets förslag den 19 Oktober. Att hertigen så
hastigt skulle lemna regeringen, till hvars skötande »vi få
personer af riksens råd finna oss alldeles svage och ofullmäktade»,
förklarade sig ständerna ej hafva förmodat eller, så vidt de
visste (»synnerligen eller samtligen») hafva gifvit orsak till, men
man gjorde intet försök att förmå hertigen ändra sitt beslut,
utan heter det: »efter nu så skedt är, måste vi det befalla Gud
och tiden». Den 3 November framlemnades denna skrifvelse
till hertigen i hans »egen kammare». Vid samma tidpunkt
skall Karl hafva gifvit de finska bönder, hvilka på hösten
infunnit sig i Stockholm för att söka skydd mot Flemmings
förtryck, ett företräde och därvid fält ett yttrande, som kanske
blef den tändande gnistan till Klubbekrigets förhärjande brand:
»Jag vet ingen annan råd» — berättas han hafva utropat,
lyftande sin knutna hand — »utan skaffer eder fred med egen
hand, ty I ären icke så få, att I icke kunnen slå dem ifrån
Eder, om icke annat så med gårdsstörar och klubbor; vakter I
*) Det är utfärdadt af »Sveriges rikes råd, ridderskap och adel samt
kler-keri, borgmästare och råd på menighetens vägnar och för deras personer som
nu här tillstädes äre». Riksdagsacta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
