Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596. III. Brytningen (forts.). Af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
S. J. BOËTHIUS.
själfva till lands, jag vill taga akt på sjön»1). Den 3 November
underrättade hertigen i ett bref med Lindorm Nilsson konungen
om hvad som passerat mellan honom ocli ständerna, påpekade
inkonseqvensen i konungens handlingssätt att fortfarande gifva
honom uppdrag om regeringen, ehuru han genom brefvet med
Kerner skilt honom därifrån, underrättade, att ständerna till
den nämda tidpunkten skulle kallas till Arboga för att
mottaga hans fullständiga afsägelse och besluta om regeringen,
samt uppmanade, äfven han, konungen att med första komma
hem, då riket ej kunde vara utan konung och regent. Redan
samma dag lemnade han Stockholm. Själf har han därom
antecknat i sitt kalendarium: »Den 3 November drog jag till
Drottningholm och litet gagn gjort, medan jag i Stockholm
varit hafver, utan dagligen sett stor förtret».
Härmed har jag framlagt hvad jag i tidens handlingar
funnit egnadt att belysa hertig Karls och det svenska riksrådets
samregering 1594—1596, hvilken med Karls afresa från
Stockholm fullständigt tog slut2). Det torde häraf framgå, att Geijers
uppfattning af Karl, att han mot konungens person
försvarade konungadömets idé, ej är en historisk konstruktion af den
store häfdatecknaren, ej en förklaring, som denne efteråt sökt
gifva åt hans handlingssätt, utan att handlingen hos Karl var
betingad af en verklig teori, hvars hufvudtanke just var detta:
Samtalet skall hafva egt rum, när hertigen var färdig att resa.
Grönblad, Klubbekriget, sid. 65. Förut hade bönderna blifvit förhörde af Axel
Lejonhufvud — ett nytt bevis på dennes förtrolighet med hertigen.
2) Under den närmast följande tidén, då riksråden stannade i Stockholm
för att förestå styrelsen, tyckas de visserligen hafva velat hålla en möjlighet
öppen till samregeringens fortsättande, ty i åtskilliga deras bref sägas åtgärder
vara vidtagna på hertigens »behag». Reg. Äfven är det möjligt, att ett
samtal, som de efter hertigens afresa hade med Axel Lejonhufvud, och som denne
inberättade till hertigen, hade till ändamål att åstadkomma en försoning, men
då de därvid sköto skulden för brytningen på hertigens misstankar blef
resultatet snarare ett motsatt. I sitt svar till Lejonhufvud (den 26 November)
bedyrade hertigen vid Gud, att han aldrig varit benägen för misstankar (!), och
förklarade med mycken skärpa, att orsaken till brytningen var herrarnes
försumlighet och affall från Söderköpings beslut, hvarigenom de förhindrat hans lofliga
företagande. Ett bref från riksråden till Erik Stenbock (Reg. 17 Nov.) visar å andra
sidan, att de nu sökt närma sig det kungliga partiet. Ganska snart böljade
hertigen å sin sida å nyo ingripa i styrelsen, såsom då han den 12 Nov.
återinsatte i ämbetet en af K. Stenbock afsatt fänrik. Att detta ej, såsom
stundom påståtts, innebar, att Karl nu ej förmådde stå fast vid sitt eget
beslut, framgår af de många i det föregående anförda bevisen på, att han
redan vid brytningen i Stockholm lät alla veta, att det var först i Arboga som
han fullständigt ämnade nedlägga regeringen, och detta endast för att
ständerna då skulle få döma därom. Emellertid kom det sålunda nu att en tid
finnas två regeringar i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
