Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
NILS HÖJER.
sin blotta tillvaro utgöra ett bestämdt hinder för odlingen, såväl
denna nations enskilda medlemmars som mänsklighetens i det
hela. Får man också antaga som säkert, att mångfalden af
stater och folk är en nödvändig förutsättning för mänsklighetens
framåtskridande, så följer dock icke häraf, att detta gäller utan
inskränkning. Till hvilken grad är då en splittring i det hela
lycklig för de särskilda individerna och för mänskligheten med
hänsyn till bägges odling? Att gifva ett allmängiltigt svar på
denna fråga torde knappast låta sig göra, men de särskilda
nationernas historieskrifvare bidraga hvar och en i sin mån till
frågans lösning genom sina försök att ådagalägga, att de
respek-tiva folk, hvilkas historia de förtälja, deltagit uti det allmänna
odlingsarbetet och bidragit till dess framgång. Och sinsemellan
utöfva de en inbördes kontroll, som gör det möjligt att i den
allmänna historien meddela en tillnärmelsevis riktig uppskattning
af folken och deras betydelse för det hela.
Nationer födas och dö, och de omständigheter, som
framkalla eller undertrycka dem, kunna understundom vara af ganska
tillfällig art. En djärf seglares upptäcktsfärder, en människas
nyck hafva ofta gifvit det första och afgörande uppslaget till
bildandet af nya statsbyggnader och alstrat nya nationer. Krigets
lyckokast har i forna tider mångfaldiga gånger medfört nationers
undergång, utan att de själfva genom inre förfall framkallat
katastrofen. Man kan säga, att enligt den vanliga ordningen
hafva icke staterna — ja kanske icke ens folken — hittilldags
dött en naturlig död. Det allmänna rättsmedvetandet håller dock
i våra dagar i allmänhet vakt om nationernas tillvaro, så att
det torde kunna antagas, att de enligt regel icke försvinna eller
undertryckas, om de i det hela förtjena att lefva; och detta
blir förmodligen allt mera och mera fallet, ju högre
mänskligheten stiger i moralisk upplysning. Men inför det allmänna
rättsmedvetandet måste nationerna dokumentera sig, och detta
kall tillkommer deras häfdatecknare.
Det kunde nu tyckas, som en nation icke behöfde något
annat lejdebref bland folken eller något annat försvar för sin
individuella tillvaro än det, att den visar sig mäktig att föra ett
civiliseradt lif och dymedelst lemna en insats till mänsklighetens
allmänna framåtskridande. Kan detta af den nationella
häfdatecknaren ådagaläggas, så har han också häfdat sin nations rätt
inför ett högre forum. Men den stora hopen af människor dömer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
