Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
NILS HÖJER.
lagmannen uppläste lagen för bönderna och hjälpte dem vid
förbättringar. Det heter i östgötalagen, att vissa stadgar blifvit
gjorda »i konung Knuts» och »i konung Eriks dagar», således
blotta tidsbestämningar1). Först med Birger jarl framträder ett
bestämdt inflytande på lagstiftningen från konungamaktens sida,
men dock så begränsadt af de särskilda landens lagstiftningsrätt,
att det kunde dröja årtionden, innan en lagförbättring som blifvit
allmänt påbjuden eller föreslagen, blifvit allmänt antagen. I
Uplandslagen, som tillkommit på kungligt initiativ och har kunglig
stadfästelse, kan man i denna omständliga stadfästelse tydligt
nog läsa en ursäkt för denna nyhet, och då i förordet prejudikat
anföras af föregående konungar, som också uppträdt som
lagstiftare, är man endast i stånd att anföra Erik den helige, Birger
jarl och Magnus Ladulås, de bägge sistnämda visserligen med
ali rätt, men den förstnämda med mera tvifvelaktig, ehuru han
också i lagens text angifves som upphofsman till den bekanta
lagen om kvinnas rätt till treding i bo. För öfrigt säges ju själfva
lagrevisionen vara företagen på anmodan af lagmannen Birger
Persson, hvilken ock med en tolfmannanämd verkstälde
densamma och därvid stödde sig på de gamla flockar, som
utarbetats af Viger spa, »laghæ yrkir». I Norge däremot angifvas
konungarne som lagarnes upphofsmän och det både af sagorna
och af lagarne själfva. Det heter i Olaf den heliges saga, att
Håkon den gode satte Gulatingslag, Frostatingslag och
Eidsiva-tingslag från första begynnelsen, och att förut hade de särskilda
fylkena lagar för sig. Likaledes säges det om Olaf den helige
både i norska och isländska källor, att han satte lagar män
emellan, som sedan blifvit hållna öfver hela landet, och en
liknande lagstiftande verksamhet tillägges Magnus den gode och
konung Magnus Erlingsson. Norges äldsta lag Gulatingslagen
liar till god del snarare formen af en samling kungliga
förordningar än af en lagbok2). Det må väl vara sant, att detta
har sin grund däri, att lagen utgör en samarbetning af två
redaktioner, en äldre och en yngre, af hvilka den förre tillskrifvas
de äldsta lagarne endast röja ringa och tvifvelaktiga spår af någon konungens
domsrätt.
1) Tengberg, Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i
Sverige sid. 58.
2) T. ex. Olafr baud en Magnus toc Jjetta af. BaÖer Olafr oc Magnus
toco petta. Olafr einn mælte petta. Magnus gerÖe nymæle petta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
