Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
155
Sverige utan allt tvifvel långt förr än Magnus Ladulås skapade
frälset. Sars försäkrar väl, »att det i Sveriges^äldre historia
icke finnes någotsomhälst spår till, att förnäm börd fordrats som
vilkor för vissa ämbeten, som för innehafvaren voro en källa
till makt och anseende, eller att de stora ätterna häfdat sig
uteslutande rättighet till de högsta platserna i konungens eller
statens tjenst». Som vi sett var detta senare icke häller fallet
i Norge och vi kunna därför se bort därifrån. Hvad det förra
angår, så förhåller det sig i det närmaste tvärtom. Hur fattig
vår historia för här ifrågavarande tidsskifte än är, så kunna vi
dock af flere tecken sluta, både att det fans en mäktig
stormans-klass och att ärftlighetsprincipen gjort sig tidigt gällande. Att
Sverige tidigt egde en rik och mäktig stormansklass antydes redan
af konungalängden. Yi finna Erik Segersäll gift med Sigrid
Storråda, dotter till en bonde, sedermera också drottning i
Danmark. Redan på 1000-talet möter oss sonen af en jarl på
tronen och på 1100-talet Erik den helige, son till en »god och rik
bonde». Då Inge bryter uppsvearnes lag, står genast en
»stor-ättad man» fram och erbjuder sig att blifva deras konung, och
krönikan berättar något liknande 200 år senare om Ivar Blå.
Än stiger en konung fram i Upland, än i Vestergötland, än i
Östergötland. Under 1100-talet framträda stormän, som äro
nog »högförnäma» att aktas värdiga giften med danska och
norska prinsessor: en Knut den heliges dotter giftes med Folke
digre, en annan med en samtidig storättad höfding i Götaland,
Erik, som enligt Saxo efterlemnade en talrik och märklig slägt;
Folkes mäktige son Birger Brosa tager Harald Gilles dotter till
äkta och blifver genom henne fader till tvänne norska jarlar
o. s. v. En mera »högförnäm» ätt än Sveriges Folkungar under
förra hälften af 1200-talet torde intet af Skandinaviens riken
kunna uppvisa under medeltiden. Emellertid stodo de flesta
medlemmar af denna ätt i tjensteförhållande till konungen såsom
jarlar eller ländèrmän. Men redan i våra äldsta skriftliga
minnesmärken från 1100-talet möta oss namnen principes,
proceres, nobiles, optimates terræ såsom beteckningar på de
oafhängiga jorddrottarnex) och från början af följande sekel såsom
namn på konungens män herrar, domini. Då man räknar adelns
uppkomst i Sverige från Alnsö stadga, så kan detta vara rätt,
*) Tengberg, a. st, sid. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
