Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
157
svårighet i de norska lagarnes förbud för länderman att sitta
i skiladom eller utan böndernas samtycke i lagrätten.
Det är sannolikt, att ärftligheten gjort sig tidigt gällande
äfven i fråga om konungens tjenstemän eller ländermännen.
Man kan sluta detta däraf, att de stora ätternas genealogier,
hvilka äro upprättade efter våra äldsta kungabref och andra den
tidens offentliga handlingar, gå ungefär lika långt tillbaka i tidén
som vår historia. Folkungaättens slägtregister är särskildt
upplysande; det är en samling af jarlar. Då man emot
länder-mansvärdighetens ärftlighet i Sverige anfört vestgötalagen ord:
»icke är en man länderman efter våra lagar, därför att hans
fader är länderman», så torde man äfven i dessa ord inlagt för
mycket. Yäl bevisa de, att värdigheten icke blifvit på så sätt
ärftlig, att den nödvändigt öfvergick från far till son, men mot
en faktisk ärftlighet tala de icke. Ty efter sammanhanget ligger
intet mera i orden, än att en ländermans son icke förlorade sitt
vitsord gent emot bönderna, förr än han själf mottagit län,
således en afvikelse från den i Norge gällande regeln, att
länder-mans son först efter uppnådda 40 år egde vitsord mot bönder,
om han ej då fått län. Det är således sant, att i de svenska
lagarne hafva vi intet spår af ärftlighet, men för att, öfvertyga
sig om, huru litet detta i själfva verket betyder, må man
endast erinra sig, att något sådant ega vi lika litet i Magnus
Erikssons och Kristoffers allmänna landslagar, då likväl
ärftligheten var fullt befästad, så att adeln faktiskt bildade en sluten klass.
Som vi sett, grundar sig Sars teori om det norska
samhällets öfvervägande aristokratiska byggnad icke blott på
förutsättningen om själfstyreisens längre och bättre bevarande i Norge
i sammanhang med ärft 1 iglietsprin ci p e n s tidiga inträngande i
sederna och delvis i lagstiftningen, utan ock på förutsättningen af
den norska jordens olika bebyggande ock jordegendomens ojämna
fördelning i detta land. Vi skulle i Sverige liksom i Danmark
ursprungligen haft landbyar med sambruk af jorden, under det
den norske bonden var fullständigt en man för sig; de svenska
bönderna blefvo framgent en ensartad massa utan skilnad mellan
stora och små egendomar, under det jorden i Norge var samlad
på få händer. Huru nu den svenska jorden ursprungligen blifvit
bebygd, därom lönar sig knappast att disputera1); men det veta
*) Botin säger i sin Beskrifning af svenska hemman och jordagods, I: sid,
15: »När vi anse svenska hemman til sit första uphof, natur och beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
