Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
NILS HÖJER.
män, hvilket uppenbart låg i konungadömets eget intresse och
äfven bevisligen varit regel. Sådana tjenstemän voro de
frankiska grefvarne, de anglosachsiska ealdormännen, de nordiska
länsmännen, alla ursprungligen utsedde bland distriktens bofaste
män. Inom bägge dessa klasser finna vi att ärftligheten tidigt
vinner insteg, och det ligger i sakens natur, att det måste hafva
lyckats först och bäst för den senare, som icke var helt och
hållet beroende af konungens gunst. De frankiska grefvarne
nämdes ursprungligen på ett år, hvilket också synes hafva varit
fallet med Norges ländermänmen redan i 600-talets början
stadgas om utnämning på lifstid bland grefskapets besutne män,
och snart tränger ärftligheten igenom i trots af konungamaktens
motstånd. Ty ärftlighet till statstjenst hafva konungarne öfver
allt motarbetat med mer eller mindre framgång allt efter
ländernas olika beskaffenhet framför allt med hänsyn till jordens
omfång och fördelning; men hvad de däremot aldrig hafva
motarbetat, utan tvärtom på allt sätt gynnat från historiens
dagning till den dag i dag, det är rangväsende, titlar, »namnböter»
och allt sådant, som utan att minska konungamakten kan sprida
glans öfver konungatjensten och därigenom öfver konungarne.
Och i detta afseende hafva de icke häller visat sig fiendtliga
mot ärftlighetens grundsats; därom lemnar nästan hvarje folks
historia besked. Hos frankerna medförde konungatjenst en
tredubbel mansbot, och hos anglosachserna finna vi konungens
theg-nar tidigt indelade i klasser 1200-män, 600-män och 200-män —
hvilka senare dock icke voro konungens män i trängre mening —
allt efter beloppet af deras mansbot och likaledes den
personliga rätten i öfrigt skifta efter den förolämpades stånd. Det är
mycket naturligt, att de norske konungarne, af hvilka flere i
längre tid vistades i England, skulle känna sig uppfordrade att
efterlikna detta system, och att de därvid måste hafva funnit
ett kraftigt understöd hos sina tjenare, bland hvilka en mängd
tjenat de anglosachsiska kungarne och där på grund af sitt
tjenst-förhållande till dem åtnjutit en högre rätt och större ära än
andra män.
Detta tyckes mig framgå af Hirdskrå, kap. 48, sista punkten: fat lætr
oc konungr pui fylgia at |)o hin forna hirdskra uattade saa fyr at lendr maör
skulldi æigi hafa mæira af væizlu sinni en ‡)a væri XII manaöom faret er han
skildizt viö konong. pa scal lian nu hafa alla veizlu sina hværn tima a xii
manadom sem han skilst vid konong meö goÖu orlofe til kuirsætis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
